Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 25. 10. 1921 - Efter valen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442 DAGENS FRÅGOR
över valrörelsen». Ej långt ifrån en tredjedel av dess innehavda
mandat fejades bort. Med bästa vilja kan man ej finna, att någon
förlust för svensk politik uppstår genom denna topphuggning av en
sammanslutning, som i kommissionsvederviljan ägt sitt största patos,
och vars sätt att handla i riksvårdande ärenden varit sådant, att hr P.
Alb. Hansson i denna stund från det hållet räknar på nödig
medverkan i sitt försvarspolitiska arbete. Vad det liberala partiet angår
faller särskilt i ögonen dess numera i det allra närmaste fullbordade
förvandling till ett rent förbudsparti; dess andra-kammargrupp
företer efter valen tre förbudsmotståndare mot trettioåtta förbudsmän.
Överhuvud har förbudets ställning riksdagspolitiskt sett avsevärt
förstärkts genom valutgången, och det vilande förslaget om
folkomröstning är mänskligt att döma till sitt antagande lika säkert som amen
i kyrkan. Det återstår att se, om vissa kända ytterlighetsriktningar
på motsatta sidan härav skola förmås till något större
självbesinning; nog borde man efter detta kunna förstå hur landet ligger. Den
flygel av Stockholms höger, som tyvärr befanns vara manstark
tillräckligt att tillförsäkra andra kammaren »Sveriges populäraste
riksdagsman > (citat från tidningen Appell), torde i sinom tid få anledning
att begrunda den mycket stora skröpligheten i sitt verk. Det är en
av valrörelsens mera nedslående erfarenheter, att ej mindre Sveriges
huvudstad än även dess högerparti utvalts till tummelplats för en
ohejdad vinkelpolitik av här bevittnad art med dess ockrande på
valmännens sämsta instinkter; och detta utan den öppna protest från
partiledningens sida, som man dock borde ha haft rätt att vänta.
Vilka frukter 1921 års val än kommer att bära för svensk
utveckling, ett synes tämligen säkert, och det är, att de borgerliga
riktningarna vid nästa val icke komma att uppträda lika splittrade som
denna gång. Rena självbevarelsedriften påbjuder uppenbarligen
val-politisk samverkan mellan dem, om de vilja säkra sig mot att den
utslagsgivande ställning de förenade intaga i riksdagen ryckes dem
ur händerna. På socialdemokratiskt håll har man skyndat sig att
fatta i sikte det bevisliga förhållandet, att det ej behövts mer än
omkr. 7 000 röster, rätt utskiftade, för att åt socialdemokratien
förvärva det eftersträvade flertalet i andra kammaren. Visserligen kan
det förmodas, att den socialdemokratiska böljan kommer att sjunka
tillbaka i stället för att ytterligare stegras, men full säkerhet finnes
ju icke; risken är otvivelaktig. Det synes därför vara en av svensk
politiks angelägnaste uppgifter under de år som närmast stunda att
så bereda fältet, att en genomförd borgerlig samverkan såvitt möjligt
förnimmes naturlig, när landet nästa gång går till val. Att en sådan
samverkan då, om icke förr, blir oundgänglig, därom samla sig
tydligen alltmera uppfattningarna inom nu skilda borgerliga läger, ehuru
omständigheterna vid den socialdemokratiska regeringens tillkomst
visat, att det ännu är ett stycke väg kvar.
Dock, borgerlig svensk politik, ej minst högerpolitik, har också
andra uppgifter, som den gjorde väl i att nödtorftigt söka fylla.
Den har till slut även andra risker att räkna med än den som be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
