Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - En ensam röst i Ålandsfrågan. Av Erik Hedén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ENSAM RÖST I ÅLANDSFRÅGAN 401
nisterna företrädde en högre rättsuppfattning än det stödjande,
folkrikare moderlandet. Men vi kunna lugnt påstå att så ej här
är fallet. Lika visst som finnsvenskarna stå fore oss i
ungdomsfriskhet och handlingskraft, lika visst stå vi fore dem i fast
rättskultur och hänsyn mot andra.
Man märke nu vilken vikt Ålandsfrågans lösning ägde för
alla dessa uppgifter. Den var ett typiskt exempel på vår
förmåga eller oförmåga att skydda den svenska nationalitetens rätt på
andra sidan det stora vattendiket. Den var ock provet, om det
var vi eller svenskfinnarna som komme att leda vår och deras
samverkan. Vidare kunde det anas och har av utgången visats
att den makt som segrade i Ålandsfrågan också får försteget i
fråga om hegemonin över Balticum. Slutligen borde Danmarks
förvärv av Nord-Slesvig och Norges av Spetsbergen ha eggat
Sverige att genom en liknande seger i Ålandsfrågan hävda sin
jämlikhet med de andra skandinaviska länderna.
Genom nederlaget i Ålandsfrågan har nu Sveriges politik på
alla dessa områden lidit ett svårt, delvis troligen ohjälpligt
avbräck. Måhända fanns det personer som trodde, att en alltför
aktiv politik i Ålandsfrågan skulle skada det skandinaviska
samarbetet. Förhållandet var naturligtvis det rakt motsatta. En
kraftig och rättrådig politik skadar i längden aldrig. Faktiskt har
just samtidigt med Ålandsfrågans fiasko det skandinaviska
samarbetet starkt minskats. Motståndarna mot skandinavismen,
särskilt i Norge, kunna framhålla att ett land med Sveriges svaga
internationella ställning ej kan vara någon åtråvärd
bundsförvant, och våra skandinaviska vänner ha sannolikt av vår svaga
politik gjorts modlösa.
Vad de forna Östersjöprovinserna angår, så har vårt
uppträdande mot dem på ett avgörande sätt visat hur fullständigt
känslan av vår storhetstids traditioner och förpliktelser gått vårt
folk, hela vårt folk ur blodet trots allt det oerhörda talandet
och skrivandet därom. Vi kunde ju ej ens förmå oss att
erkänna Estland, Lettland och Litauen på egen hand. Vårt
uppträdande därvidlag gentemot dessa folk, av vilka vi enbart rönt
vänskap och förtroende, står i en påfallande motsats till vår
iver att genast erkänna Finland, ehuru detta land redan då i
trots mot våra krav trampade Ålands rätt under fötterna.
Måhända trodde våra statsmän att de skulle skada vår ställning i
Ålandsfrågan hos ententen, om de erkände Östersjöländerna fore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
