Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 7
- En ensam röst i Ålandsfrågan. Av Erik Hedén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN ENSAM RÖST I ÅLANDSFRÅGAN
AV FIL. D:R ERIK HEDÉN
Man har på vissa vänsterhåll talat mycket om den
chauvinism som hos oss skulle ha utvecklats i Ålandsfrågan.
Dylikt hör ju till pjäsen; man väntar i sådana fall chauvinism,
och utebliver denna, tror man att den finnes där ändå. Det
påfallande var dock tvärt om den stora brist ej blott på
chauvinism utan på nationalkänsla som under konflikttiden hos oss
yppade sig. Nu efteråt talar man om den upprörda stämning
som skulle råda i Sverige, om den hätskhet som vi skulle visa
finnarna o. s. v. Det påfallande är dock tvärtom den
likgiltighet varmed svenska folket funnit sig i ett svårt nationellt
nederlag, och detta fast det så uppenbart hade rätten på sin sida.
Det påfallande är den fullkomliga brist på känsla att vi skulle
hava något att förebrå finnarna som svenskarna i gemen visat.
Svenska donationer komma tätt till Finland, nu liksom under
hela konflikttiden. Man håller gladeligen möten och kongresser
med finnarna, medan Sundblom och Björkman alltjämt stå
under domen för landsförräderi. Man formligen slåss om finska
bidrag till svenska publikationer, och man ägnar ganska enkla
finska skalder sin hyllning som man aldrig skulle påkosta långt
förnämligare svenska. Man låter finnar kritisera oss i svenska
tidningar på ett sätt som, om kritikern vore t. ex. en
engelsman, skulle alstra ett dundrande vredesutbrott. Det är en högst
märklig skillnad mellan detta svenskarnas uppträdande och
deras uppträdande mot norrmännen efter unionsupplösningen.
Detta fastän Norge kunde åberopa sig på den nationella
självbestämningsrätt som Finland kränkt. Då och gentemot Norge
fanns det uppenbart en stark och allmän svensk nationalkänsla.
Nu och gentemot Finland är den häpnadsväckande svag och
sällsynt.
Det är alltså med en känsla av djup hopplöshet som här ett
försök skall göras att hävda: dels att Ålandsfrågans utgång och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:23:59 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1921/0410.html
