Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 5. 9. 1921 - Spritdemokratien i huvudstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 395
enbart ett uttryck för det enda rätta och sanna och ej vilja erkänna
de skavanker och brister, som vidlåda den liksom allt annat mänsk^
ligt. För den som betraktar demokratien, ej som något i och för
sig gott, utan som en av många tänkbara lösningar på
samhällsproblemen och därtill en med åtskilliga betänkliga följdföreteelser, vilka
måste bekämpas och undanröjas, erbjuder denna lilla storm i ett
vattenglas mycken anledning till eftertanke.
Det är visst och sannt, att det motstånd, som d:r Bratts system
rönt, är särdeles förklarligt ur många synpunkter. Det ligger i sakens
natur, att ett dylikt system måste verka schablonmässigt och träffa
både rättrådiga och syndare på ett sätt, som utmanar löjet och
förargelsen hos den oförvitlige, av samhällsbekymren oberörde
medborgaren, som finner sig kränkt i sina heligaste vardagsvanor.
Men det är också ett klassiskt exempel på, hur svårt, att icke
säga i längden omöjligt, det är, att i ett demokratiskt organiserat
samhälle få igenom och upprätthålla en rationell lösning av ett
invecklat samhällsproblem. Det är de enkla, klara linjerna, som lämpa
sig för slagordens påverkan på massan och som ha utsikt att segra.
D:r Bratts system är ett försök till en sådan rationell lösning som
genomfördes på grund av särskilt gynnsamma konjunkturer och som
naturnödvändigt måste — vare sig förtjänt av framgång eller ej —
utlösa raseri hos den lurade demokratien. Och detta har ej heller
uteblivit. En störtflod av skvaller, lögner och förtal har oavbrutet
runnit över alla bräddar hos pressen av olika kulörer; varje misstag
har förstorats till väldiga proportioner, den primitiva demokratiens
Caliban har vrålat över sina sårade känslor till höger och vänster.
Jämsides härmed och stödd på dessa känsloutbrott i pressen har
demokratien på sin naturliga mark, valrörelsen, skördat de härligaste
lagrar i striden mot strävandena att åtminstone söka använda det
mänskliga förnuftet på detta område. På valmöten eller privatim
eftersträvade och delvis lyckades man att binda kandidaterna till
stadsfullmäktigevalen i Stockholm med förhandslöften att utan hänsyn till sakskäl
under ärendets behandling i fullmäktige ge ett annat bolag än det
hatade Stockholmssystemet oktrojen — sedermera visade det sig, att
en av dem som gått omkring och på detta sätt värvat förhandslöften
själv aspirerade på ledningen av bolaget i fråga. Detta, lika litet
som att personen i fråga aldrig veterligen ådagalagt någon som hälst
kompetens eller något intresse för den viktiga samhällsuppgift det
här gäller, hindrade sedermera icke stadsfullmäktiges majoritet att
förorda hans bolag till oktrojen, efter en debatt, som man utan
överdrift kan säga kännetecknades av den absoluta frånvaron av sakskäl
till förmån för majoritetens ståndpunkt. Överståthållaren, som icke
ansåg sig kunna, följa stadsfullmäktiges förord, klandrades skarpt i
högerpressen för att icke ha böjt sig för den demokratiska
folkmeningen; jå, i en högertidning tilläts till och med den på oktrojen
besvikne aspiranten att utfara i skällsord mot ämbetsmannen, som
vågat följa sin övertygelse gent emot folkets korade. Och sedermera
har stadsfullmäktiges majoritet i demokratisk hänförelse hävdat: att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
