Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 5. 9. 1921 - Brittiska rikets omgestaltning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 393
frukterna på ett träd: »när de mognat, så falla de av». Tvärtom
kännetecknas den av mer eller mindre medveten strävan att »bättra
vad som fordom brast», att med Förenta staterna i en eller annan
form knyta nya förbindelser, som skulle ersätta den kraftförlust den
engelsktalande världen på visst sätt led genom de nordamerikanska
koloniernas skilsmässa från moderlandet. Avtäckandet i London av
en staty över George Washington denna sommar är ett symptom
bland många på att den brittiska rikstanken håller på att spränga
hittills varande statliga förhållandens skal och strävar mot nya mål,
som ej låta inordna sig under de gamla kategorierna kolonier,
unioner, allianser o. s. v., men väl inom sin egen sfär har ett och annat
gemensamt med den organisatoriska grundritningen till Nationernas
förbund.
Rikskonferensen betonade i sin officiella förhandlingsredogörelse
kraftigt, att den ville vara något helt annat än sina föregångare med
samma namn. Den framträdde som en beslutande församling, ej som
en rådgivare till någon densamma överordnad riksregering. Den
tillbakavisade bestämt den dock under kriget godtagna planen att söka i
statsrättsliga former kodifieera rikets nu levande författning; därmed
gravlades äldre tiders »rikstankar» om skapandet av ett nytt
riksparlament och andra dithörande institutioner. Formerna för fattande
av riksbeslut skulle i stället enligt beprövad brittisk tradition hållas
mera elastiska. Man åberopade prejudikat från världskrigets
riks-krigskabinett och fredsförhandlingarnas brittiska
förhandlingsdelegation och man förordade »ständigt fortgående konsultation» mellan de
i riket ingående staternas ledande ministrar såsom ersättning för de
förut påtänkta nya fasta riksinstitutionerna. Själva ordet Empire
undveks rätt påfallande, kanske enär det av gammalt skorrar i öronen
på republikanska amerikanare, med vilka kontakt sökes, och en viss
förkärlek kunde i stället märkas för den från Cromwell stammande
och i Australien återupplivade oöversättliga termen Commonweallh.
Av bekvämlighetsskäl talar man alltjämt om dominions, men Lloyd
George skyndade redan vid konferensens öppnande att från detta namn
avlägsna alla reminiscenser om moderlandets »herravälde» över de nya
stora samhällena bortom haven: han kastade i sitt första tal fram
ett historiskt bon mot om att förr var det Downing Street som
dominerade dominions, numera är det däremot dominions som
dominera Downing Street. Och de forna koloniernas upptagande var för
sig i Nationernas förbund betecknade han som det internationella
inseglet på att de »nått full nationell ställning». Det är väl närmast
obekantskap med det brittiska rikets nya struktur som gjort, att man
i Finland tog det som en grov förolämpning, då lord Gurzon i något
självsvåldiga ordalag sökte klargöra för irländarna, att Dominion Home
Rule av detta slag innebar ett högre mått av verklig självständighet
än den som Finland, Estland och Lettland nyligen förvärvat. Ett
högre mått av inre oberoende och yttre inflytande på världens öden
innebär den i alla händelser.
Rikskonferensens beslut om aktuell dagspolitik ha i allmänhet hem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
