Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 5. 9. 1921 - Ett kapitel ur den orientaliska frågans historia - Brittiska rikets omgestaltning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392 DAGENS FRÅGOR
Man kan tänka sig, med vilka känslor Bismarck i vägen för sina
cirklar fann en liten prinsessas förälskelse. Redan 1883 hade vid ett
besök i Berlin den vackre och ridderlige unge bulgarfursten vunnit
den 17-åriga prinsessan Victorias hjärta, och hennes moder
kronprinsessan, drottning Victorias av England dotter, satte sedan dess in
hela sin anglosachsiska energi på partiets förverkligande. Ur den
Bismarckska politikens synpunkt var detta däremot med hänsyn till
tsarens fiendskap mot den tilltänkte brudgummen en dödsfara, för
vars undanröjande kanslern ständigt var beredd att sätta in sin
ställning, och 1885 nödgade den gamle kejsaren furst Alexander att
förbinda sig att ställa sig utanför saken. Men kronprinsessan släppte
ej taget. Cortis skildring av stridens förlopp, belyst genom brevcitat
och referat av muntliga samtal, är en spännande roman.
Slutkapitlet är känt: den tragiska kampen kring den lidande kejsar Fredrik
under hans korta regeringstid, varur slutligen Bismarck efter
Wilhelm II:s trontillträde utgick som segrare. Det förefaller för övrigt,
som hade till slut kejsarinnan själv inlagt mer passion i saken än
de båda kontrahenterna, vilka icke långt efter planens definitiva
strand-ning först den ene och så den andra trädde i annat äktenskap.
I denna strid hade Bismarck och den nye kejsaren stått sida vid
sida. Men då 1890 återförsäkringsfördraget utlöpte, hade schismen
inträtt mellan dem, och fördraget blev icke förnyat. Därmed var
slutstenen utbruten ur Bismarcks livsverk, och genom den öppnade
breschen kan man, om man så vill, se annalkandet av den
ödesdigra sammandrabbningen mellan de båda makter, för vilka
Alexander av Battenberg en gång i ojämn strid dukat under.
Den brittiska rikskonferens, som hölls i London
under tiden 20 juni—5 augusti, är genom sitt förlopp
det yttre synliga tecknet till den genomgripande omgestaltning det
brittiska riket nu genomgår under världskrigets återverkan. De
självstyrande dotterstaternas och andra stora riksdelars egen inre
utveckling har härvid varit den innerst drivande kraften, men världskriget
har på ett märkligt sätt påskyndat denna utveckling och i flera
avseenden anvisat den nya vägen. Redan då dominions genom egna
ombud undertecknade fredstraktaterna med centralmakterna och då
de på Nationernas förbunds första delegeradeförsamling voro
självständigt företrädda, anade man, att detta icke var någon tom form
eller någon engelsk manöver för att mångdubbla det brittiska
inflytandet, och sommarens rikskonferens har till överflöd bekräftat detta.
Sanningen är, att de självstyrande dominions nu öppet framträda som
på väsentliga områden oberoende stater och att Indien strävar att
inom en nära framtid intaga en liknande ställning, utan att man
därför för dominions’ del kan tala om den engelskfientliga separatism,
varom det brittiska rikets fiender särskilt före världskriget så ofta
förhoppningsfullt siat. Den pågående rörelsen låter sig ej heller
förklara med den vid förra seklets mitt i England gängse
gammalliberala resignerade åskådningen, att det är med kolonier som med
Brittiska rikets
omgestaltning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
