Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 5. 9. 1921 - Skyddskårskonflikten i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386 DAGENS FRÅGOR
Det Gerichska avskedet väckte som naturligt var eit oerhört
uppseende i hela landet, och inom stora kretsar även förbittring.
General von G:s namn hade varit omgivet av ett nästan legendariskt
skimmer, allt sedan den tid han i Österbotten som den förste
organiserade de vita skyddskårerna för frihetskampen; han var en erkänt
skicklig militär och som skyddskårschef i Helsingfors synnerligen
populär. På många håll ansågs, att den härskande centerregeringen
redan förut haft ett horn i sidan till honom på grund av hans
utpräglade högeråskådning; den slutsatsen låg då nära till hands, att
regeringen endast använt den journalistiska förlöpningen som en
välkommen förevändning för att kunna avlägsna honom från hans
alltför inflytelserika post. De utländska sändebuden hade aldrig
framställt något yrkande på att general v. G. skulle avskedas, påstod man,
och tyckte sig finna bevis härpå dels i en något skruvad »förklaring»,
som italienske ministern i Helsingfors tillställt pressen, dels i det
faktum att vid konferensen med tidningsmännen icke ett ord nämnts
om det förestående avskedandet. Emellertid, hur retlig stämningen
än var, skulle väl fallet Gerich småningom avförts från dagordningen,
om icke vid detta laget krigsminister Hämäläinen — säkerligen
oavsiktligt — tagit ett steg som plötsligt gav hela affären en helt annan
räckvidd och betydelse än förut.
Enligt den princip som hittills oföränderligt tillämpats inom
skyddskårsinstitutionen i Finlandx tillkommer det kårernas egen, av
presidenten utnämnde överbefälhavare ensamt att till- eller avsätta det
högre skyddskårsbefälet. Administrativt är visserligen
överbefälhavaren själv underställd krigsministern och kan avskedas av
presidenten — samt representerar sålunda bandet mellan statsmakten och
det frivilliga medborgarvärnet — men hans högsta befälsrätt i fråga
om kårernas inre angelägenheter har som sagt aldrig tidigare bestritts.
När nu regeringen fattat beslutet om von Gerichs avlägsnande, borde
följaktligen detta beslut, enligt den åsikt som senare gjordes gällande
från skyddskårshåll, givits formen av en uppmaning till
överbefälhavaren att avlägsna den misshaglige officeren. Krigsminister
Hämäläinen slog emellertid in på en annan väg. I den skrivelse han
riktade till överbefälhavaren, överste von Essen, hette det nämligen att
»på angivna grunder befaller jag överbefälhavaren att omedelbart
avskeda generalmajor von Gerich» o. s. v. Genom detta enda ord
»befaller» blev konflikten oundviklig. Nu gällde det icke längre
en ren conduite- eller personfråga. Här stodo större intressen på spel.
Hade verkligen krigsministern, d. v. s. den sittande partiregeringen,
rätt att efter eget behag besluta om till- eller avsättande av de
frivilliga medborgarkårernas egna, av dem själva i regel föreslagna
chefer?
Det uppges, att varken överste von Essen eller krigsminister
Hämäläinen själva i första ögonblicket hade rätt klar för sig
principfrågans hela bärvidd. Enligt en centerversion av händelseförloppet
skulle i själva verket överste von Essen personligen ha utbett sig
den skriftliga ordern, enär han icke ville utåt framstå såsom ansva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
