Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Nationernas förbunds konstitutionella organisation. Av Åke Hammarskjöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATIONERNAS FÖRBUNDS KONSTITUTIONELLA ORGANISATION 363
ständigheterna det påkalla och minst en gång om året. Denna
regel bekräftas i rådets förhandlingsordning, som emellertid
dessutom stadgar att rådet alltid skall sammanträda, då begäran
därom framställes av någon i rådet representerad siat eller av
tre andra förbundsmedlemmar. I vissa speciella fall är
dessutom enligt förbundsakten själv begäran av en enda medlem
av förbundet, vare sig den är representerad i rådet eller ej,
tillräcklig. Dessa fall äro krig eller krigshot i vilket hörn av världen
det vara månde; det fall att någon förbundsmedlem gör bruk
av sin rätt att hänleda rådets uppmärksamhet på en omständighet
som hotar att rubba freden i världen; och slutligen det fall att
en förbundsmedlem bringar en tvist inför rådet. I de båda
sistnämnda fallen är emellertid sammankallande av urtima möte
icke obligatoriskt; det torde t. o. m. vara tvivel underkastat om
generalsekreteraren i dessa fall är befogad att vidtaga åtgärder
för utlysande av ett extra sammanträde med mindre en eventuell
begäran därom understödes av en i rådet representerad
förbundsmedlem eller av tre andra förbundsmedlemmar. Om fall
som dessa uppkomma, böra emellertid rådsmedlemmarna —
personerna, ej staterna — omedelbart underrättas av
generalsekreteraren, och det står dem då naturligtvis öppet att genom
majoritetsbeslut — det gäller ju en procedurfråga — själva
bestämma att ett extra möte skall hållas.
Rådet som sådant kan ej sammankalla sig självt.
Därmed är sagt, att det ej kan upphäva sig till en mer eller
mindre permanent världsregering — till regeringen i överstaten —
lika litet som församlingen inom förbundsaktens nuvarande ram
kan betraktas som ett överstatens parlament. Detta är ingen
tillfällighet, utan på samma gång ett nytt bevis för och ett
utflöde av satsen att förbundet icke är en överstat utan ett
konglomerat av självständiga stater. Rådet såsom förbundsorgan har
säkerligen ej en egen organvilja eller en beslutanderätt över
de särskilda förbundsmedlemmarna, hurudant än förhållandet
må vara med församlingen; det kan verka endast med och
genom dem. Det saknar därför rätt till självständigt ingripande
och måste alltid kunna falla tillbaka på ett initiativ från en
eller flera förbundsmedlemmars sida. Härigenom bli reglerna
om rådets sammankallande jämte principen om enhällighet vid
fattande av dess beslut eit viktigt led i polemiken mot dem
som vilja göra gällande att förbundet är en överstat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
