Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Nationernas förbunds konstitutionella organisation. Av Åke Hammarskjöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362 ÅKE HAMMARSKJÖLD
är sannolikt, alt avsikten varit att dessa medlemmars antal skall
hålla jämna steg med de ständiga medlemmarnas. Varje
föreskrift i dylik riktning saknas emellertid, och det är därför ej
omöjligt, att den för närvarande tillfredsställande proportionen
mellan permanenta och icke permanenta, mellan stormakter
och småstater, en dag kommer att förskjutas. Initiativet till att
upptaga ny rådsmedlem måste nämligen komma från rådet
självt — från en institution där varje ombud har liberum veto.
Nyss anmärktes att for beslut av rådet lika väl som för
beslut av församlingen i princip fordras enhällighet och att
denna regel beträffande rådet är än mer strikt än beträffande
församlingen, i det att för rådets vidkommande inga undantag
finnas uttryckligen stadgade i förbundsakten. Den enhällighet
som fordras är emellertid, enligt pakten, liksom i församlingen
endast enhällighet bland närvarande medlemmar; men enligt
en praxis, som utbildat sig, räknas en medlem vilken avhåller
sig från att rösta såsom frånvarande. Detta var t. ex. fallet då
den franske rådsledamoten i oktober 1920 underlät att votera vid
omröstningen om den paragraf i stadgan för den nya fasta
domstolen, vilken föreskriver, att domstolen skall ha både engelska
och franska som officiella språk. Men även bortsett från denna
artificiella utväg är det naturligtvis lättare att åstadkomma
enhällighet inom en trängre krets än inom en vidare, där det
är svårare att jämka och kompromissa, att utjämna missförstånd
och förlika stridiga åsikter — samt där en tillämpning av
principen do ut des har mindre chancer att lyckas, åtminstone utan
tidsödande och för mången motbjudande antichambrering och
kulisspel.
Förbundsakten har dock i ett fall uttryckligen förutsett och
reglerat möjligheten av bristande enhällighet, nämligen då rådet
har att uppträda som förlikningsorgan. Akten tillägger i dylika
fall rådets utlåtande olika effekt allteftersom det representerar
en enhällig mening eller blott har samlat en majoritet; i dylika
fall anses emellertid enhällighet föreligga, även om en eller flera
av de tvistande parterna icke är i stånd att biträda den åsikt
som omfattas av övriga rådsmedlemmar. Ett ur svensk
synpunkt närliggande exempel i detta avseende är rådets beslut i
Ålandsfrågan, vilket fattades med samtliga röster mot Sveriges,
men ansågs såsom enhälligt.
Enligt förbundsakten skall rådet sammanträda så ofta orn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
