Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 20. 6. 1921 - Den offentliga verksamhetens utväxter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 315
inom det privata näringslivet på många sätt banade väg för statens
inblandning i allt.
Men det hela fick sitt snara straff i statsverksamhetens tilltagande
oduglighet. Redan tidigt undergrävde de otaliga kristidsförordningarna
den vana vid laglydnad, ulan vars hjälp staten sällan mycket
förmår; sedan medförde ovilligheten att ta konsekvenserna av
penningvärdets fall i form av oförändrade reallöner, i förening med den
fantastiska ansvällningen av förvaltningen, en påtaglig nedgång i
ämbetsverkens kvalitet; och till sist kommo statens affärsdrivande verk samt
och synnerligen under isen genom dessa och andra faktorer. Det
torde vara klart för litet var, att staterna tagit sig vatten över
huvudet, att de ej för någon längre tid med framgång kunna allting
bestyra, så som de försökte under kriget och sedan endast alltför
mycket trott sig om att kunna fullfölja. Onekligen är tiden mogen för
statsverksamhetens självbesinning.
Vad som skulle behövas vore alltså något som kunde kallas
förbundet för ekonomisk frihet, en organisation med syfte att stödja
alla strävanden i riktning av självverksamhet, av att man får hjälpa
sig själv och ta följderna därav, en härd för skoningslös kritik av
alla rop på hjälp från det allmänna för den ena gruppen lika väl
som för den andra, det må vara industrimän, som levat högt på
penningvärdets ödeläggelse och nu röra upp himmel och jord, emedan
denna utveckling tar slut, eller arbetare, som behöva hundratals
millioner i stats- och kommunalunderstöd för att slippa revidera sina
lönekrav i enlighet med arbetskraftens ändrade marknadsvärde.
Svårigheten är den vanliga: Arkimedes’ fasta punkt, i detta fall en
tillräckligt stor och stark grupp av människor, som ha intresse eller
åtminstone sakna olägenhet av att statskryckorna slås bort.
Liberalismen borde efter sin idé vara bärare av dylika strävanden, men
den har kommit oändligt långt ifrån dem. »Kooperationen», d. v. s.
konsumtionsföreningsrörelsen, är en kanske ännu naturligare
representant därför, emedan allt detta betyder skydd för konsumenterna
mot olika producentgruppers egoistiska försök att exploatera
statsmakten till sin fördel. Men konsumentrörelsens rekrytering till
övervägande del med fackföreningsorganiserade industriarbetare har
försvårat en dylik utveckling. Säkert är, att något dylikt framför annat
göres oss behov.
I stället har man, tack vare vår ojämförligt främste bankledares
och över huvud affärsmans energi, fått något som kallar sig
Skattebetalarnas förening. Redan i själva sakens natur ligger, kan man
säga, att den måste bli de stora skattebetalarnas förening, ty med
beskattningens nuvarande mycket starka progressivitet ligger i
understrykningen av skattebetalningen som grundval, att de grupper få mest
inflytande, som betyda mest i egenskap av skattebetalare. Tanken
har emellertid varit att organisera det allmänna och endast alltför
berättigade missnöjet med statens ekonomiska vanstyre för att
därigenom framtvinga »sparsamhet inom förvaltningen». I någon mån
präglas kanske detta program av de praktiska männens icke alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
