Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 11. 4. 1921 - Nationalmusei antiksamling - Erik XIV:s sinnessjukdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 DAGENS FRÅGOR
flyktig stund åt Nationalmusei antiksal. Det är onekligen en mörk
punkt i vår odlingshistoria, att 1800-talet så helt försummat detta
uppslag, vars ljusa entusiasm för antiken och klassisk marmor härligt
tecknats av Carl Larsson i hans trescomålning av Gustav III i
Logården. Det hörde till Harald Brisings många uppslag, att han åter
ville väcka uppmärksamhet för denna 1700-talssamling; efter honom
ha följt forskare som i klar belysning ställt dess tidstypiska art, det
våldsamma sätt på vilket antikerna restaurerats och putsats upp, de
förfalskningar, eventuellt med obetydliga insprängda antika
marmorrester, som fått ingå i kollektionen. I Tidskrift för konstvetenskap 1916
begynte Ny-Carlsberg-glyptotekets direktör F. Poulsen med en ytterst
viktig granskning, i fjol har professor L. Kjellberg i samma tidskrift
fortsatt med en klargörande studie över sånggudinnegruppen, och i
nationalmusei vackra årsbok 1920 har slutligen d:r Ernst Kjellberg
behandlat Piranesis antiksamling.
Med dessa tre undersökningar är en nödvändig och intressant
handledning given för var och en som vill studera antikerna i
nationalmuseum, som nyligen åter blivit tillgängliga efter ett betydelsefullt
ordningsarbete, som d:r E. Kjellberg lett. Omfångsrikast är d:r
Kjellbergs egen studie. Karaktäristiskt tecknas däri en
konsthandlar-verksamhet sådan som Francesco Piranesis; ej minst vår nordiske
konungs inköp är ägnad att i hög grad belysa dess skrupelfrihet.
Och kring köpet skymta Fredenheim och Sergel — den förre
tillstyrkande, medan Sergel i Piranesis egen närvaro yttrar sig
förklenande om konstsakerna. »Quelle effronterie» — utbrister den
för-törnade konsthandlaren i brev till Fredenheim. Köpet kom
emellertid till stånd, Piranesi fick en livstidspension på 600 Rdr Hamburger
Banco, och den blandade marmorlasten gick mot sin hyperboreiska
destinationsort. Kjellberg publicerar den ursprungliga förteckningen
och ger — främst — en viktig konsthistorisk översikt, särskilt
värdefull att ha i denna samling, där moderna tillsatser, hopfogningar av
disparata antika stycken och överarbetning tävlat att ge pjäserna
nyhetens (för oss i detta sammanhang i sanning tvivelaktiga) behag
och göra dem passande för trädgårdar och lustslott — där säljaren
tänkte sig att konungen ville uppställa dem, såsom de flesta av hans
övriga kunder gjorde.
Det är en fin kulturell insats som är gjord i och med att
Nationalmusei antiker ordnats och konsthistoriskt undersökts. Det väcker
förhoppningen, att denna samling skall kunna utvidgas, men främst
väcker det nu förnyat intresse för den dag, då antiksalen åter öppnas
tillbörligt ordnad och vårdad — en vacker gärd av pietet för kung
Gustavs muser främst genom dess stora betydelse för arbetet att i
nya former göra antikens arv levande för svensk konst och vitterhet.
\7år tolkning av det förflutnas gåtor är betingad
av vår egen erfarenhet och vetenskapernas
allmänna utveckling. Det är därför knappast förvånande, att en
psykia-triker av facket, docenten Viktor Wigert, i sitt arbete Erik XIV*
Erik XIV.s
sinnessjukdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
