Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Skadeståndspolitikens fortsättning. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 ELI F. HECKSCHER
länderna visserligen om möjligt ännu mindre under sådana
förhållanden.
En ny situation skulle visserligen inträda, om tyska
statskassan kunde och ville ersätta de tyska exportörerna tullbetalningen;
och den tyske utrikesministern d:r Simons’ slutord vid
Londonkonferensen läto förmoda en viss sympati från tysk sida
härför. Något mer opraktiskt kunde emellertid svårligen tänkas;
och även detta visar, hur litet genomtänkt hela frågan varit från
tysk sida. Om Tyskland kan och vill betala dessa belopp, är
väl ingenting enklare än att göra det direkt till
ententeregering-arna, däremot ingenting mer ägnat att skapa oreda och
bedrägerier än att betala genom de tyska exportörerna. Dessa finge
nämligen i så fall ett intresse i att exportera varor till
eiitente-länderna, endast i syfte att få halva det nominella varuvärdet
restituerat från tyska regeringen, och någon kontroll på att
varorna verkligen icke blott ägde sitt uppgivna värde utan även
verkligen vore efterfrågade i ententeländerna och såldes för detta
värde kunde sannolikt ej åstadkommas annat än genom ett
tämligen fullständigt förstatligande av hela den tyska exporten.
Lyckligtvis tycks också hela denna förflugna tanke nu ha fått förfalla.
Sålunda återstår endast — kaos. Intet har framkommit av
praktiskt värde för Europas räddning ur den häxdans, som
skadeståndskraven skapat. Jo, kanske ett: tanken att tyska arbetare
personligen skulle ställa sina krafter till förfogande för
Frankrikes (och Belgiens) återuppbyggande. D:r Simons gav
upprepade uttryck åt tyskt intresse för denna lösning, och en passus
i ett av Lloyd Georges tal har ansetts betyda en viss sympati
även från hans sida härför, om med rätt eller orätt är dock
omöjligt att avgöra. Att fransmännen icke önska det torde dock vara
klart, och hittills är det de som dikterat villkoren.
Slutsatsen blir den gamla, sorgliga: att ingen annan framtid
finnes för Europa än Versaillesfredens fullständiga omstöpning.
När de intresserade parterna komma att bekväma sig därtill,
lär ingen i neutrala länder ännu kunna avgöra. Däremot är
det mänskligt att döma uteslutet, att någon annan lösning över
huvud skall vara möjlig att genomföra. Men den modärna
kulturens framtid kan vara förlorad, innan man beslutar sig
därför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
