Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Herodotos och Platon i svensk dräkt. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 LITTERATUR
British Museums assyriska och egyptiska avdelning — utgivit under
titeln The ancient history of the near East. (4:e uppl. London 1919),
Utom inför spörsmål som de anförda äro vi övertygade att varje
läsare skall stanna även inför Herodotos’ realistiska syn på tingen med
dess betydande förtjänster ifråga om livfull verklighetsskildring och
dess avigsida, de ofta uppenbart otillräckliga, småaktigt egoistiska
skäl, med vilka Herodotos mången gäng söker förklara staters och
enskildas handlingssätt. Senantik uppfattning med alla de patetiska
drag den älskade framhäva i den idealiserade forntidens bild stöttes
bort av detta. Plutarchos — en intressant typ för den Hadrianska
tidens romantiska historieskrivning — har t. o. m. ägnat en särskild
studie åt de vrånga sidorna i Herodotos framställningskonst, vars
målande, livfulla behag i övrigt framhålles. »Som för en kantharis
bland rosor måste man akta sig för hans förtal och tadel», skriver
Plutarchos efter att förut ganska träffande ha påpekat insinuanta
drag, som funnos hos Herodotos, och åtskilliga heroiska, som han
skulle ha önskat i stället. Det är onekligen en intressant essay också
därför, att man däri så tydligt ser hur i dessa sena tider den ideala
bild av antikens stora tider skapades, som vi fått i arv och som
så ofta med sina verklighetsfrämmande drag givit även åtskilliga
modärna framställningar något av en noggrannt renhuggen
marmorbilds stelhet och kyla. Kommer man från en framställning präglad
av klassicistisk uppfattning, så är intrycket av mångskiftande och
levande verklighet med realistiskt fattade människor, med färg och
rörelse övertygande och överraskande hos Herodotos — även om man
ej kan undgå att se, att den senantike kritikern kunde ha goda skäl
för| talet om Herodotos’ försåtliga förklenanden. — Den Lindskogska
översättningen av Herodotos är genom hela sitt utförande, genom den
lättlästa formen och den skickligt genomförda kapitelindelningen och
rubriceringen i hög grad ägnad att påminna därom, att en livfull
framställning av forntidens historia ej behöver köpas med modärna
upplivningsförsök utan i rikaste mått vinnes genom utnyttjande av
samtida källor. Och särskilt gäller detta för Athens stora tid.
Herodotos hörde till de jonier, som under den Perikleiska tiden från
dess gamla centra i öster förde över jonisk vetenskap till Athen, till
den stad alltså som först genom Jonierna, senare genom Sokrates,
Platon och Aristoteles blev den hellenska bildningens huvudstad.
Professor Lindskogs översättarverksamhet har ställt bredvid
varandra å ena sidan denne joniske berättare med hans rationalism,
hans skäligen oreflekterade tro på gudarnas personliga styrelse, å
den andra: Platon och därmed det attiska snillets nyskapande
erövring av det sofistiska, Joniska bildningsarvet, dess nyskapelse i
Sokrates’ tecken av hellensk vetenskap, denna väldiga insats som lever
i Platons oförlikneligt konstnärliga dialoger och i det västerländska
vetenskapliga arbetet så långt akademier spritt det från
Akademos-lunden invid Athen. För många intresserade i Sverge har
Wilamo-witz’ Platonbiografi väckt levande intresse för bilden av denne store
lärare och hans vittskådande planer och förhoppningar att få in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
