Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Herodotos och Platon i svensk dräkt. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 123
händelser, som bragte fastlandets greker i främsta ledet som
försvarare av hellensk odling och frihet.
Man måste vara professor Lindskog mycket tacksam för att han
genom sin utmärkta översättning möjliggjort ökad kännedom av
den storartade skildring, vars yttersta konturer här antytts. Även
utan kommentarier måste Herodotos verk väcka intresse och rycka
läsaren med genom sin bredd och sin färgrika åskådlighet, främst
genom de väldiga historiska sammanhang, berättelsen gäller. Utan
tvivel väckas därvid frågor i mängd. Herodotos kände sig, som
han själv säger, skyldig att säga vad som berättas men ej därför
skyldig att tro allt. Kritisk historiker var denne joniske berättare
ingalunda, som också översättaren framhåller i sin — tyvärr — alltför
kortfattade inledning. Ansatser till kritik ur olika synpunkter spåras
på skilda håll, men som sagt ej i genomförandet av dessa i
förtäljandet har »historiens fader» sett sin främsta uppgift. Granskningen
av materialet har begränsats till ett — efter vår mening — skäligen
principlöst urval och därtill knutna anmärkningar och mycket
rationalistiska funderingar. Utan tvivel har emellertid just därigenom
material av största värde räddats, som Herodotos skulle ha
utmönstrat som skepparsagor, om han fullföljt sina kritiska tendenser —
det framhåller med allt skäl professor Lindskog och hänvisar därvid
träffande bl. a. till skildringen av Afrikas kringsegling under Neko,
den bekante egyptiske konungen omkr. 600 f. Kr. Utsända fenikier
foro ut från Röda havet, och efter att till behov ha odlat och skördat
på olika ställen under färden kommo de på tredje året genom
Gibraltarsund åter till Egypten. »Och de berättade något, som jag för
min del icke tror på, men kanske någon annan, att när de seglade
omkring Libyen (Afrika), så hade de solen på höger hand.» Det är
ganska typiskt Herodoteiskt: vilken märklig belysning av Herodotos7
världsbild, och — i samma drag — vilken bekräftelse på fenikiernas
berättelse ge ej dessa rader!
För oss hopa sig emellertid frågorna, årligen vidgade genom
historiens landvinningar österut. Hur legendarisk är Herodotos’
berättelse? Hur förhåller den sig till de historiska resultat, som
vunnits genom modern utforskning av egyptiskt och assyriskt-babyloniskt
material? Hur hållbar är grekernas syn på perserkrigen och deras
betydelse för det persiska riket? Som en motbild tecknar sig
ovillkorligen det väldiga persiska landväldet, som trots nederlaget i de
östligaste farvattnen, gränskrig och uppror dock ännu i mer än hundra
år skänkte Orientens folkmassor ordning och fred som sällan tillförne
och som på diplomatisk väg efter andra peloponnesiska kriget även
vann det inflytande bland grekerna, som Dareios och Xerxes
förgäves sökte vinna med väpnad makt. Kort sagt, den vars intresse
väckts av Herodotos, söker ovillkorligen en skildring given så att
säga ur Österns synpunkt och grundad på det verkligt historiska
material som därifrån står till buds. Bland olika framställningar
synas oss därvid i första hand den väl skrivna och orienterande
bok vara att förorda, som H. R. Hall — en vetenskapsman vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
