Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Svensk-Finlands självstyrelsekrav. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Finland ställning och rätt», den auktoritativa sammanfattningen av
Finlandssvenskarnas nuvarande nationalitetsprogram.
I Sverige är nog detta aktstycke mera omtalat än känt, och
ett kort referat försvarar därför sin plats.
»Chartan» upptager 47 »punkter», fördelade i fem kapitel. Första kapitlet
sammanfattar självstyrelseprogrammets grunddrag. Där anföras, delvis i något
mer preciserad form, regeringsformens nationalitetsparagrafer. Särskilt stadgas
svenskarnas likvärdighet med finnarna till befordran i civil och militär tjänst,
vidare upprättandet av svenskt stift och svensk skolstyrelse, fullständig
svenskspråkig undervisning vid Helsingfors universitet och Tekniska högskolan,
varjämte den svenska uppfattningen av nationalspråkens likställighet utformas i
tre lagparagrafer. Vidare föreslås upprättandet av fyra enspråkiga svenska
landskap, bestående utav de svenska delarna av 1) Nylands och Viborgs län,
2) Åbo och Björneborgs län, 3) Vasa län ävensom 4) det helt svenskspråkiga
Åland. Utanför landskapen som egna, tvåspråkiga, högre självstyrelseområden
ställas de delvis av svenskar bebodda tre större städerna Helsingfors, Åbo och
Vasa, och om de mindre städerna föreslås, att de skola anses som tvåspråkiga,
ifall den finska minoriteten i dem uppgår till 10 procent eller minst 1,000
personer. De sålunda upprättade fyra enspråkiga svenska landskapen skola
gemensamt bilda »ett landskapsförbund, som benämnes Svensk-Finland». Svenskar
ute i finskbygderna skulle få rätt att vid riksdagsmannaval rösta inom valkrets,
där vid senaste val svensk kandidat valts, i stället för i hemorten, där deras
fåtalighet nu gör uppsättandet av svenska riksdagskandidater resultatlöst.
Andra kapitlet innehåller bestämmelser om legaliserandet av Finlands
Svenska Folkting såsom statsrättsligt erkänd representation för Finlands svenska
befolkning. Det skulle bestå av 50 för fem år med allmän rösträtt valda
ledamöter, och valrätt dit skulle tillkomma varje till svenska befolkningen hörande,
vid riksdagsval röstberättigad medborgare, han må bo i det mest av svensk
landsbygd bestående landskapsförbundet Svensk-Finland, i de tvåspråkiga
städerna eller i de enspråkigt finska bygderna. Folktingsledamöterna skulle
avlönas genom en av tinget fastställd årlig avgift att utgivas av landets svenska
befolkning. Tingets uppgift bleve att övervaka iakttagandet av svenska
befolkningens lagfästa rättigheter och att till regeringen ingå med hemställningar
rörande denna befolkning. I regeringen skulle det företrädas av en utav
presidenten bland tre av tinget föreslagna utsedd ombudsman för svenska ärenden
med rätt för denne att »närvara vid föredragningen av sådana ärenden, som
uteslutande eller i något väsentligt hänseende röra den svenska befolkningen
och dess intressen». Tingets viktigaste befogenhet upptages i femte kapitlet.
Där stadgas nämligen dess bifall som villkor för varje ändring, förklaring eller
upphävande av grundstadgandena ävensom för ändring i de svenska
landskapens och hela Svensk-Finlands område.
Medan folktinget alltså skulle bli en lagfäst politisk särrepresentation, om än
med starkt begränsad befogenhet, för hela den svenska befolkningen, så skulle
landskapssjälvstyrelsen endast tillkomma de av landsbygd och småstäder
bestående landskapen och deras sammanslutning, landskapsförbundet. Tredje
kapitlet uppdrar konturerna för landskapens, det fjärde for landskapsförbundets
lokala självstyrelse. Landskapets självstyrelseorgan blir landstinget, och dettas
befogenheter uppräknas i 23 punkter. Dessa äro delvis desamma som de
rikssvenska landstingens, delvis betydligt mera vittgående, särskilt rörande en del
sociala och arbetarefrågor. I stort sett lär emellertid den Tulenheimoska
kommittén ämna föreslå likartade befogenheter för landskapen i hela riket, och
formuleringen av de svenska landstingens befogenheter har tydligen skett under
kontakt med Tulenheimokommitténs förberedelser för sitt lokala
självstyrelseförslag. Svenska Finlands Folktings ordförande, magister Eric von Rettig, som
haft väsentlig andel i »chartans» formulering, är ju även ledamot av
Tulenheimokommiitén. Vid sidan av landstinget står som förvaltande organisation en
av detta tillsatt landskapsnämnd under ordförandeskap af ett lantråd, utnämnt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
