Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Svensk-Finlands självstyrelsekrav. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade gemensam med flertalet av den svenska kulturens
tongivande män östanhavs.
Nu däremot gäller den ursäkten ej längre. Nu har
Svensk-Finland trätt fram på skådebanan och har med blodets och
språkets rätt anspråk på vårt intresse, vår sympati, vårt stöd.
Men de gamla traditionerna från Runebergs fänrikssägner och
Topelius’ »glada duk i blått och vitt» kunna ej bortarbetas i
brådrasket. Väl ha fanatiska finska okvädinsord mot Sverige
och allt svenskt verkat mycket för en omvärdering av äldre
värden. Man har i Sverige tecknat sig till minnes både
omdöpningen av Sveaborg — försöket att utplåna det av ryssarna
pietetsfullt (eller av slarv) skonade namnet på borgen, som
Ehrensvärd byggt — och det famösa kanoniserandet (vid valet av
namn på en folklig finsk tidning) av Lalli, Sankt Henriks
baneman, enligt legenden den förste finne, som slog ihjäl en svensk
man. Det ledsamma är emellertid, att man i Sverige, i yrvaken
häpenhet över de tendenser, varom dessa tidsfenomen vittna,
alltför ofta kastat ut barnet med badvattnet, det vill här säga
inbegripit även Svensk-Finlands befolkning bland de hätska
och ursinnigt svenskfientliga finnar, som i den rikssvenska
folkfantasien nu hålla på att efterträda de trohjärtade
Runebergsgestalterna. Ålandspolemiken — på båda hållen — har
naturligtvis sin dryga andel i ansvaret härför, liksom i samband
därmed den omständigheten, att »finska toner», av annat slag än
de från gamla versböcker kända elegiskt blida, allt oftare
förnummits i Finlands största och i Sverige mest citerade
svenskspråkiga tidning. Men den egentliga orsaken, causa causans,
ligger djupare. Den kan spåras i gångna sekels av ett
vilseledande språkbruk gynnade sammanblandning av »finländare»
och »finne». Den bör nog även sökas i rikssvensk försummelse
i våra dagar att taga kännedom om den folkliga
svenskhetsrörelsen i Finland, en försummelse, som i någon mån förklaras
av att uppmärksamheten i Sverige, när det gällt Finland, av
helt naturliga eller åtminstone lätt insedda skäl nästan
monopoliserats först av laglighetskampen mot det ryska godtycket,
sedan av det nya Finlands framträdande som självständig stat
och därefter av det vita frihetskriget mot rödryssar och
rödfinnar. Det är sålunda för ingen del enbart intresset för Åland,
som i Sverige undanskymt Finlandssvenskarna, deras
nationalitetskamp och deras självstyrelsekrav.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
