Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 15. 1. 1921 - Genèvemötets resultat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 DAGENS FRÅGOR
undgick Frankrikes av den nykorade fredspristagaren Léon Bourgeois
proklamerade motstånd. I själva kärnfrågan gäller alltjämt Lloyd
George’s förklaring vid festen i London för de hemkomna delegerade,
ord, som till punkt och pricka överensstämma med svenska
försvarsvänners i hemlandet ofta hånfullt eller sorglöst ignorerade argument
mot nedbrytandet av vårt eget försvar:
Innan avrustning är möjlig, måste alla nationer vara med. Inga nationer
kunna taga risken av att avrusta, förrän de veta, att alla nationer göra på
samma sätt. Vi kunna göra det tillsammans. Vi kunna göra det genom
överenskommelse. Det måste göras på sådant sätt, att envar vet, att, när en
överenskommelse träffas, nationerna också kunna respektera den.
Förutom Frankrikes nervösa farhågor för ett tyskt revanchekrig
var det väl i främsta rummet frånvaron från förbundet av två bland
världens största militärmakter, Förenta staterna och Rådsryssland,
som hindrade uppnåendet av nämnvärda resultat i avrustningsfrågan.
Framtiden får visa, om den allmänna finansnöden kan öva den
påtryckning på de rustningstävlande stormakterna, som folkförbundet
var för svagt och söndrat att försöka sig på.
Tillkomsten av den fasla mellan folklig a domstolen är däremot
Genévemötets betydelsefullaste gärning. De nordiska staterna kunna
berömma sig av att deras välövervägda utkast till en dylik domstols
organisation övat stort inflytande på det förslag från den i Haag
senare arbetande internationella juristkommissionen, vilket förelades
delegeradeförsamlingen. I Geneve befanns detta förslag naturligtvis
för genomgripande och urvattnades av hänsyn till de storas
maktintressen. Dess bättre stannade man dock ej i detta fall vid tomma
resolutioner, utan fattade positiva beslut, vilka genom ratifikation av
tillräckligt antal stater redan betrygga den nya domstolens tillkomst
under innevarande år. Dess kompetensområde är följande:
a) tolkning av fördrag;
b) alla frågor rörande folkrätten;
c) realiteten av varje faktum, vilket, om det konstateras, innebär kränkning
av en internationell överenskommelse;
d) naturen eller omfattningen av den skadeståndsplikt, som brytandet av
en internationell överenskommelse medför.
Rörande dessa ärenden, d. v. s. tvister av juridiskt slag, är
emellertid förpliktelsen att gå till skiljedom obligatorisk endast i den
utsträckning, vari vederbörande stat vid ratifikationen ikläder sig en
sådan förpliktelse. Dylika förklaringar kunna avgivas antingen
undantagslöst eller under förbehåll av reciprocitet eller för viss begränsad
tid. I övrigt gäller, att den nya domstolen, i analogi med
Haag-tribunalet, har sin kompetens inskränkt till de ärenden, som
parterna enas om att underställa den, samt till de fall, som äro speciellt
förutsedda i gällande traktater och konventioner. Som ett exempel
på den utsträckning, vari de mest skiljedomsvänliga staterna kunna
påräknas ansluta sig, kan nämnas, att Schweiz vid ratifikationen
accepterat obligatorisk skiljedom för ovan uppräknade juridiska
tvistemålskategorier under förbehåll av ömsesidighet och folkrepresenta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
