Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Av O. Wieselgren - Albert Engström: Ränningehus - Martin Koch: Legend
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ur det moderna svenska affärslivets historia. Än riktas intresset på
moraliska konflikter, än på ekonomiska, än på sociala. Hela boken
är med ett ord en smula för rörig; författarinnan har gripit över ett
alltför omfattande material, som hon sedermera visat sig ur stånd
att behärska. Qui trop embrasse mal étreint är ett ordspråk,
som har sin fulla tillämpning även inom litteraturen.
Även den som är väl förtrogen med Albert Engströms
hittillsvarande produktion torde få vidkännas en ej ringa överraskning, då
han griper sig an med studiet av Ränningehus, ty sällan torde i
vårt land ett mera originellt arbete ha lämnat tryckpressen.
Författaren har i ett tillstånd av höggradig nervös överretning lämnat
sin vanliga omgivning och slagit sig ned hos en god vän på ett slott
i Mälardalen — vilket slott som avses erbjuder ingen vidare
svårighet att konstatera — och hela hans bok handlar uteslutande om de
underbara och mystiska tilldragelser han där fått uppleva. Slottet
är nämligen välförsett med spöken av olika stånd och villkor, som
alla troget fasthålla vid sitt gamla hemvist i trots av de
förändringar i slottets ägoförhållanden, som tiderna medfört. Man gläder
sig åt att åtminstone på detta område det gamla fått sitta i orubbat
bo och att den aristokratiska traditionen inom spökenas värld ej
ännu rubbats av tidsströmningarnas nivelleringstendenser. Mrs
Rouncewell i Bleak House behåller allt fortfarande rätt i sin åsikt, att
spöken bilda ett privilegium för de högre samhällsklasserna. Albert
Engström har under sin vistelse på Ränningehus alltifrån första
ögonblicket fått göra erfarenheter, som till fullo berättiga honom att på
sig själv tillämpa Luthers ord: »Jag har sett och bekämpat otaliga
djävlar». Här och var känner man sig en smula ängslig på
författarens vägnar, ty bakom skildringens kraftiga och rytmiskt pulserande
språk dallrar en underton, som med skrämmande påtaglighet röjer
sömnlöshetens och nervositetens infernaliska lidanden. Om icke
boken som helhet trots allt rymde så mycken sann och äkta
mänsklighet, skulle man både av spökhistoriernas intensitet och än mera
av de ovanligt fascinerande teckningarna nästan bringas att tänka på
den konstnär, som mer än någon annan i modern tid lyckats giva
form åt en skräckfylld fantasis ohyggligaste och vanvettigaste
mardrömmar, Alfred Kubin. Till hans nivå skall emellertid Albert
Engström, det vilja vi hoppas, aldrig hinna. Om man också i många
hänseenden måste beundra Ränningehus, torde man dock knappast
ha anledning att önska, att författaren alltför länge skall ägna sig åt
den genre, inom vilken han där debuterat.
För den som i likhet med författaren till dessa rader alltid
betraktat Martin Koch som ett av de intressantare namnen i vår yngre
litteratur innebär hans senaste arbete Legend en stor besvikelse.
Buret av en konstlad sagostämning, som blott på enstaka, sällsynta
punkter får äkthetens prägel, oproportionerligt utdraget, sentimentalt,
ja, rent av pjollrigt, vittnar hela verket endast allt för tydligt om att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
