Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Skulden till världskrigets utbrott. Av Anna Wicksell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om innebörden av ett varaktigt politiskt beroende av Ryssland, och
svårigheter skulle beredas de ryska planerna på ett under rysk
ledning stående förbund av samtliga balkanstater, till vilket man
förutsåg att även Bulgarien till sist skulle bliva tvunget att ansluta sig.
Hela denna diplomatiska uppränning kom att genom
attentatet i Serajevo få endast en sekundär betydelse. Mordet på
tronföljaren öppnade plötsligen möjligheten att på krigets
genväg nå fram till makten och härligheten; med Serbien som
lydland och Bulgarien och Turkiet, eventuellt även Rumänien,
som förbundna skulle skapas en bred kungsväg för
centralmakterna genom halvön fram till Mindre Asien — och vidare.
Och kriget skulle på samma gång kunna föras mot en
moralisk bakgrund, som skulle vara sympatisk för alla länder i
Europa, icke minst för tsardömets Ryssland.
Att denna tanke tyckes ha formligen hypnotiserat de
österrikiska statsmännen — med undantag, åtminstone till att börja
med, av greve Tisza — ävensom att dessa från tysk sida
erhöllo fria händer och löfte om tysk hjälp »wie auch immer
ihre Entscheidung ausfallen möge», därom kan man, såvitt jag
kan se, numera ej hysa tvivel. De tyska myndigheterna ansågo
mellanhavandet mellan Österrike-Ungern och Serbien för en
uteslutande österrikisk angelägenhet, men de tillrådde energiskt,
att, vad än Österrike härvidlag måtte besluta, det icke borde
låta det nuvarande gynnsamma tillfället gå sig ur händerna.
Dock ansåg Tyskland, att all möjlig försiktighet borde
iakttagas för att icke stöta Italien och Rumänien för huvudet. Den
tyska uppfattningen av de möjliga konsekvenserna av ett
krigiskt tillvägagående gent emot Serbien framgår av en
dagsrapport av den österrikiske ministern i Berlin av den 12 juli:
»Tyskland hade på senare tid stärkts i sin övertygelse, att Ryssland rustade
till krig mot sina västliga grannar och icke längre betraktade detta som
en framtida möjlighet, utan direkt hade insatt den i sin politiska
framtidskalkyl. Dock endast i sin framtidskalkyl; att det alltså ville kriget och med alla
krafter rustade sig därför, men icke avsåg det nu, eller, rättare sagt, i det
närvarande ögonblicket ännu icke vore tillräckligt förberett.
Därför vore det absolut icke säkert att, ifall Serbien invecklades i ett krig
med monarkien, Ryssland komme att bistå det med militärmakt, och skulle
tsarriket dock besluta sig för detta, så vore det ännu icke på långt när
militäriskt färdigt och icke på långt när så starkt, som det kunde förutsättas bli
om några år.
Vidare trodde sig tyska regeringen äga säkra märken på, att England för
ögonblicket icke komme att deltaga i ett för en balkanstat utbrutet krig, icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
