Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Skulden till världskrigets utbrott. Av Anna Wicksell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vitboken, juli 1919, Deutschland schuldig? och en österrikisk
officiell framställning av d:r Roderich Gooss, Das Wiener
Kabinett und die Entstehung des Weltkrieges, september 1919.
Tyvärr har jag icke sett den tredje källskriften, den nya
österrikiska rödboken, Diplomatische Aktenstücke zur
Vorgeschichte des Krieges, men åtminstone delvis innehåller väl
denna redan tryckt material.
Det värdefullaste i de två ovan nämnda publikationerna är,
att de ge oss möjlighet att så att säga positivt rekonstruera
händelseförloppet; genom de äldre diplomatiska
dokumentsamlingarna kom man till ett resultat huvudsakligen på negativ väg
genom utskalande efterhand av de regeringar eller
utrikesledningar, som man tyckte gjort vad de kunnat för att avvända
kriget, varvid alltså de återstående måste ha mer eller mindre
försummat detta. Den bild man av det nya materialet erhåller
modifierar i åtskilliga avseenden den gamla bilden utan att dock,
såvitt jag kan se, ändra själva huvudresultatet, att de tre
ententestormakterna, även Ryssland, sommaren 1914 ville undvika krig,
medan centralmakterna positivt ville kriget med Serbien och
medvetet togo risken av världskriget.
Genom den promemoria, som greve Berchtold före
Serajevo-mordet uppsatt rörande centralmakternas balkanpolitik, se vi,
att dessa makters strävanden gingo ut på att mota Rysslands
av gammal tradition uppburna ställning som ledare för de
slaviska balkanfolken och ersätta den med en österrikisk-tysk
hegemoni där nere i det oroliga hörnet. Särskilt intressant är
härvidlag, att i de båda koncept till denna P. M., som först
uppgjordes, det faktiskt räknades med möjligheten att via Rumänien
vinna även Serbien »durch Entgegenkommen auf politischem
und wirtschaftlichem Gebiete». I promemorians definitiva
avfattning har emellertid huvudvikten mera avgjort lagts på
osannolikheten att över huvud förmå de ledande kretsarna i
Bukarest att sanktionera och publicera det mellan centralmakterna
och kung Carol ingångna hemliga förbundsfördraget, och
därmed bortfaller också allt tal om ett närmande till Serbien.
Memorandum’ets framställning går ut på att förvärva Tysklands
medgivande till ett förbund med Bulgarien och att åvägabringa ett
förbund jämväl mellan Bulgarien och Turkiet; därmed skulle
även Rumänien erhålla en allvarlig varning, genom vilken de
utslagsgivande faktorerna i Bukarest kunde komma till insikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
