Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Nya bidrag till krigsutbrottets förhistoria. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA BIDRAG TILL KRIGSUTBROTTETS FÖRHISTORIA 365
ner Kabinett und die Entstehung des Weltkrieges (Wien
1919), det andra en ny österrikisk rödbok, Diplomatische
Ak-tenstiicke zur Vorgeschichte des Krieges 1914, vars
hittills utkomna första del återger ett sjuttiotal aktstycken fram
till den 23 juli 1914. Gooss har utfört sitt arbete som ytterst
samvetsgrann källkritisk forskare och återger med minutiös
noggrannhet konceptändriiigar o. s. v. i de behandlade aktstyckena.
Hans utredning lämnar en efter allt att döma uttömmande
framställning av ultimatumnotens tillkomst från de redan i maj 1914
påbörjade österrikiska förberedelserna till en energisk motaktion
mot ententens Balkanpolitik, särskilt dess försök ati åstadkomma
ett av Ryssland beskyddat Balkanförbund med aggressiv spets
mot Österrike-Ungern. De nypublicerade aktstyckena bekräfta
den framställning, som här ovan lämnats av Tysklands i
huvudsak passiva hållning, sedan därifrån (5—6 juli) ett allmänt löfte
om bistånd givits jämte taktiska råd om snabb aktion. Nytt
är bl. a. det väl dokumenterade betonandet av greve Berchtolds
hänsynslöst målmedvetna arbete på att till varje pris låta denna
aktion utmynna i krig med Serbien. Vidare klargöres
fullständigt greve Tiszas skarpsynta opposition mot krigspolitiken och
hans motvilliga övergång till villkorlig anslutning till denna.
Även belyses — supplerande två sakrika uppsatser av greve
Max Montgelas i Deutsche Politik (1919, häftena 37 och 38)
— den tyska medlingsaktionen och behandlingen av Greys
successiva medlingsförslag. Den från den 28 juli växande tyska
eiiträgenheten att dämpa Berchtolds krigsiver framträder där
lika tydligt som Berchtolds halsstarrighet och konsekventa
försök att framställa Tyskland som påträngande i rakt motsatt
riktning. Totalintrycket av de nya avslöjandena blir, att den
Berchtoldska ivern att framkalla ett av Österrikes farhågor för
det nya Balkanförbundet påskyndat preventivkrig klarare än
förr framstår som den krigiska huvudfaktorn på
centralmaktssidan samt att Tysklands löfte om förbundshjälp därvid
exploaterats av Berchtold vida längre än man i Berlin tyckes ha tänkt
sig — med den påföljd, att de sent omsider företagna tyska
bromsningsförsöken stött på nästan oövervinneliga svårigheter,
allra hälst som Berchtolds på en gång sorglösa och desperata
krigspolitik på motsidan hade sitt lika verksamma motstycke
i de manövrer, som ledde till den allmänna ryska
mobiliseringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
