Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Nya bidrag till krigsutbrottets förhistoria. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364 VERNER SÖDERBERG
av bakom tsarens rygg och mot hans vilja redan vidtagna
åtgärder (båda ukaserna återges i översättning hos Hoeniger).
Huruvida tsaren redan på kvällen den 30 juli undertecknat
någon order om allmän mobilisering, anser Hoeniger oavgjort;
den allmänna mobiliseringen var i alla händelser då, såsom
talrika lokala dokument visa, i full gång med den 31 juli angiven
som första mobiliseringsdag. Bakom de på de tre ministrarnas
auktoritet vidtagna åtgärderna tror sig Hoeniger kunna spåra
storfurst Nikolaj Nikolajevitj som denna »fronderande regerings»
mäktiga stöd.
Generalstabschefen Sjilinski hade den 11 april 1912 i hemligt
telegram till dåvarande Warschauöverbefälhavaren general Skalon
delgivit denne tsarens beslut, att »i händelse av politiska
förvecklingar vid västgränserna mobiliseringstelegrammet tillika skall
gälla som befallning att öppna krigsoperationer mot Österrike
och Tyskland». I oktober s. å- ändrades operationsplanen
därhän, att »mobiliseringens kungörande tillika är förkunnande av
krig mot Tyskland», men efter en rad viktiga
generalskonferenser i Petersburg i november s. å. beslöts (26 november), att »för
framtiden telegrammet om mobiliseringsförklaring icke skall
anses som allerhögsta befallning till krigsoperationernas början»;
för denna krävdes särskilt telegram från krigsministern.
Att denna vid krigsutbrottet 1914 alltjämt formellt giltiga nya
förordning ej betog den ryska mobiliseringen vid västgränseii
dess forna karaktär, visas bäst av generalskonferensens officiella
motivering för ändringen (Hoeniger, sid. 34—35). Där talas om
faran för missförstånd, men huvudvikten lägges på fördelen av
att »fullborda koncentreringen utan att börja fientligheter, på
det att fienden ej oåterkalleligt skall betagas hoppet, att kriget
ännu skulle kunna undvikas». Och än tydligare är
fortsättningen, som indirekt belyser värdet av Rysslands påstådda
fredsvilja även efter mobiliseringen: »Våra åtgärder måste härvid
maskeras genom konstlade diplomatiska förhandlingar för att i
möjligaste mån insöva motståndarens farhågor.» Sin
tillämpning fick konferensprotokollet från november 1912 i de ryska
diplomatiska förhandlingarna under sista juliveckan 1914.
Sedan ovanstående nedskrivits har från Wien ytterligare två
mycket värdefulla bidrag till krigsutbrottets förhistoria
offentliggjorts. Det ena är en av statsarkivarien Roderich Gooss
författad officiellt auktoriserad historisk framställning, D as W i e-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
