Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Socialism och bolsjevism. Av Gösta Bagge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCIALISM OCH BOLSJEVISM 233
klasskampen är kärnpunkten i alla tiders historia och i vår,
i industrialismens tidsålder måste utkämpas mellan
arbetarklassen och dess »exploatörer» bourgeoisien, tills dess att
hela det nuvarande produktionssättets omdaning kommit den
senare att helt försvinna, a och o i hela åskådningen. För
Marx och Engels stod det såsom en vetenskapligt bevisad
och ofrånkomlig sanning, att utvecklingen under den
nuvarande privatkapitalistiska perioden drives av ekonomiska
faktorer inom privatkapitalismen själv, vilka med
naturnödvändighet skola spränga detta produktionssätt och i och
med detsamma föra arbetarklassen till makten samt
tillintetgöra den nu härskande bourgeoisien. De ekonomiska
faktorer, som skulle leda denna utveckling och föra till den
efterlängtade revolutionen voro de bekanta tendenserna till
koncentration inom näringslivet och av förmögenheterna
samt massornas fortskridande utarmning och proletarisering.
När utvecklingen nått sin höjdpunkt under påverkan bl. a.
av den ofullkomlighet hos det modärna näringslivet, som
visar sig i de periodiskt återkommande våldsamma kriserna,
tillspetsas alltmer den politiska klasskampen. Mellanklassen
försvinner, och proletariatet ökar sina massor för att
slutli-den erövra den politiska makten genom revolutionen och
»exploatera exploatörerna». Då skall den härskande
arbetarklassen under revolutionär terror, för att använda Marx’s
egna ord, genomföra samhällets reorganisation på den nya
ekonomiska basis, som utvecklingen själv skapat. Härigenom
försvinna klasserna, och proletariatets diktatur, som endast
är ett genomgångsstadium, blir till sist överflödig. Men
innan den ekonomiska utvecklingen nått denna punkt, är varje
försök till politisk omvälvning givetvis från den
materialistiska historieuppfattningens utgångspunkt en orimlighet. Marx
och Engels kunde icke nog förlöjliga den
revolutionsromantik, som icke insåg deras »vetenskapliga» grundval för den
ekonomiska och politiska revolutionens absoluta
samhörighet. Hela deras system vilar sålunda på, att de ekonomiska
förutsättningarna för utvecklingen, sådan de sågo den, voro
riktiga. Äro de ekonomiska förutsättningarna, de drivande
ekonomiska faktorerna, andra än de som Marx och Engels togo
för givna, så måste med deras utgångspunkt utvecklingen
obönhörligen bliva en helt annan, och den av dem så ivrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
