Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 10. 5. 1919 - Prisfall och valutareglering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 DAGENS FRÅGOR
tillskottsplikt i företagen, så länge dessa ginge med förlust.
Orimligheten i en dylik lösning torde emellertid knappast behöva utvecklas
närmare. Eftersom ej heller dessa vinster finnas i »likvid» form,
bleve t. ex. en av verkningarna att tvinga alla delägare med begränsade
inkomster att avstå sina andelar.
Man kan nog säga, att den enda tillfredsställande lösningen av
uppgiften om valutans återställelse vore en förbytning, som sker med ett
slag, ej en successiv förskjutning. Från och med en bestämd
tidpunkt, låt oss säga den l januari 1920, skulle då alla fordringar och
skulder i den försämrade valutan utbytas mot sådana i den nya,
»förbättrade», som man då rimligtvis borde ge ett nytt namn, t. ex.
riksdaler å 100 skilling, i stället för kronor å 100 öre. Hela frågan
om prisfall och prisstegring är då bragt ur världen, lika visst som
man ej i och för sig kan säga, om ett föremål är dyrare i shillings
och pence eller i francs och centimes utan att först ha fastställt eit
värdeförhållande mellan dessa båda myntslag.
Detta värdeförhållande mellan det gamla och det nya myntet,
kronan och riksdalern, skulle bestämma vilka verkningar åtgärden i
övrigt komme att få. Dock med en viktig reservation: en enhetlig
för-bytning skulle knappast få några verkningar alls. Bestämde man, att
riksdalern över huvud taget skulle motsvara exempelvis tre kronor,
finge man visserligen tillbaka ungefärligen »penningvärdet» från tiden
före kriget, i den mening att myntenhetens köpkraft emot varorna
ånyo bleve något liknande vad den var då. Men någon utjämning av
prisstegringens verkningar uppnåddes tydligen icke, ty exempelvis den
fasta löntagare, som hade en lön av 8,000 kronor vid krigets början
och 12,000 vid dess slut, komme då till 4,000 riksdaler, d. v. s. i
köpkraft ungefär hälften av vad han börjat med eller jämnt lika mycket
som vid krigets slut.
Nej, skall det vara någon mening med valutaregleringen, d. v. s.
förbytningen, måste den vara differentierad, olika för olika
fordringar och skulder, nämligen efter tidpunkten för deras tillkomst.
Med större eller mindre noggrann anslutning till prisnivåns faktiska
förskjutning skulle man då återställa fordringarna till det värde de
hade vid sin tillkomst. För att ånyo ta ett sifferexempel kunde man
tänka sig att penninganspråk från tiden före 1915 förbyttes lika mot
lika, så att l kr. berättigade till l rdr, medan fordringarnas
förbyt-ningsnorm för vart och ett av de fyra följande åren bleve, för varje
krona, resp. 3/4 eller 75 skilling, 2/l eller 662/3 skilling, J/2 eller 50
skilling och J/3 eller 331/3 skilling. Denna norm vore utan vidare
giltig i fråga om såväl staten som enskilda, alla skuldförbindelser,
fullmakter o. s. v. betraktades utan vidare som omskrivna i det nya
myntet efter dessa grunder, och domstolarnas (eller andra
myndigheters) medverkan bleve ej behövlig annat än vid oklarhet om när en
viss fordran kunde anses ha uppstått.
När denna fråga förra gången behandlades här i tidskriften,
påpekades den starka begränsningen i det gagn som en lösning av
detta slag kunde medföra, främst emedan redan fullgjorda betalnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
