Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Det tyska författningsarbetet. Av Theodor Heuss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konstituerande som förbundsstat var 1867 och 1870 en mycket
genialisk lösning för att under dåvarande förhållanden över huvud
taget finna ett statligt enande av nationen, och med
rikskanslersämbetet tillyxat efter Bismarcks stora andliga mått. Men nu, under
revolutionen, hade den mist sina förutsättningar, och dynastierna
voro försvunna. Skulle man kunna gripa sig an med att också
statstekniskt fatta tyskarna som en enhet?
Det var teoretiskt tänkbart att kullstörta gränsstenarna liksom
tronerna. Tyskland har sedan 1870 vuxit ihop andligen och
ekonomiskt, om också partikularismen under kriget ibland kunde
visa sig på ett rätt obehagligt sätt. Den mycket omskrivna
separatismen i Rhenlandet var egentligen, enligt min mening, aldrig
riktad mot Tyskland utan alltid mot den preussiska staten,
uppkommen genom den antireligiöse kultusministern Hoffmanns
rigorösa dumheter. Författningens utveckling gick redan före
revolutionen i riktning mot att öka riksmyndigheternas makt, tvingad
därtill av de under kriget växande skulderna, som ökade rikets
anspråk på andel i de direkta skatterna utöver det föregående
förhållandet till skatterna i förbundsstaterna. Också i fråga om
kommunikationerna, särskilt järnvägar och kanaler, inordnades
delstaterna under hänsynen till riket.
Hugo Preuss upptog fullt medvetet dessa tendenser och
härledde dem från författningsutkastet i Frankfurt av 1849. Det
kunde icke vara frågan om att ur ruinerna helt enkelt
återuppbygga Tyskland som en enhetsstat, så som många önskade och
hoppades, därtill hade de särskilda staterna visat allt för tydliga
och utpräglade säregendomligheter. Uppgiften måste bliva att
vid maktfördelningen ge sådan styrka åt riket att de
sammanslutna staterna skulle mer eller mindre utveckla sig till stora
självförvaltningsenheter; men att t. ex. Bajern skulle ha en egen här
eller en egen diplomati och endast genom »fördrag» stå i
förbindelse med riket, fick icke förekomma. Likaledes var det alldeles
nödvändigt att de talrika miniatyrstaterna, alla de små hertig- o.
furstendömena i hjärtat av Tyskland skulle försvinna för att lämna
plats åt mera effektiva statsbildningar. — Preuss höll före, att de
skulle kunna sammansluta sig.
Men nu uppstod frågan om de sammanslutna staterna skulle få
ha del i riksstyrelsen; detta förnekade Preuss. En rikspresident,
utsedd genom allmänna val, skall stå i spetsen för styrelsen; denne
kallar en ministerpresident (rikskansler), som bildar sitt kabinett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
