- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nionde årgången. 1919 /
110

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Krigets oväntade avkomlingar. Av Eli F. Heckscher

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IH) KLI F. HECKSCHER

och att reaktionen mot alla dessa övergrepp ej kan undgå att
vända sig mot själva tankegången.

I själva verket är tankegången också, såvitt jag förstår,
omöjlig att upprätthålla. Då staten blott är medel till ett andligt
mål, betyder den nämligen att sätta medlet i målets ställe, och
det är i bokstavlig mening avgudadyrkan. Samma orimliga
konsekvens som i förra fallet följer också i detta. Om den
statliga egoismen är statens högsta bud, så blir det omöjligt att
ta ståndpunkt till frågan, om en stat företräder en högre
ståndpunkt än en annan, såvida man ej vill gå därhän att
tillerkänna den stat första rummet, som starkast utvecklat sin
statliga egoism. En stat som arbetar för bränning av änkor eller
indiansk tortyr är i så fall lika högtstående som den som
tvärtom gjort sin uppgift att bekämpa dylikt eller utrota slavhandeln;
men onekligen är det senare att binda sig vid högsta moralbud
i sin yttre politik. Och just omöjligheten för en stat i nuvarande
stund att t. ex. återinföra slavhandeln visar väl orimligheten i
ståndpunkten, att staten på något område skulle vara sin egen högsta lag.

Hela tankegången att låta staten som högsta ledstjärna ha
sitt eget »intresse» vilar, såvitt jag förstår, på otillräcklig analys.
Meihecke talar exempelvis om att Bismarck i sitt Olmutz-tal
uttryckt »den stora enkla sanningen»: »Det är ej värdigt en
stor (sic) stat att kämpa för en sak, som ej tillhör dess eget
intresse». Vad menas då med en stats intresse? Ganska få
torde väl nu däri se erövringar såsom sådana eller andra rent
Utvärtes resultat, de flesta äro väl ense om att dylikt kan bli
en ren olycka för en stat. Uppgiften måste tydligen vara att
skapa något i andlig mening högre än det som var, och detta
skulle följaktligen vara statens »intresse». Men i så fall är en
stats intresse allt vad staten sätter som sitt mål att genomföra.

Sveriges intresse var det då på sin tid att befordra
protestantismens seger, Spaniens åter att bana väg för
motreforma-tionen, emedan dessa båda stora mål voro vad de två makterna
identifierat sig med. Vad har det varit för mening, från den
trängre »intresse»-synpunkten, i exempelvis Englands arbete på
att bygga upp ett kolonialvälde, då verkan först blev
tillkomsten av en stat, som bekrigade sitt gamla moderland, och sedan
kolonier, som gjordes självständigare i sin politik än många
nominellt suveräna stater? Meningen består i, att därigenom
delta ogripbara, som heter landets kultur, kom nit spridas til!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:23:12 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1919/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free