Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20. 1. 1919 - Khakivalen i England - Fredsförhandlingarnas början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 DAGENS FRÅGOR
bossarnas hand, och vid bytets utskiftande tog unionisternas valledare,
den skicklige skotske bryggaren sir George Younger, lejonparten åt
sitt parti. De liberaler, som i maj i fjol röstat för parlamentarisk
undersökning i affären om avskedandet av general Maurice,
utmönstrades obevekligt, även om de nu voro villiga att ge Lloyd George
den fullmakt in bhmco, som.krävdes av alla koalitionens kandidater
(»a definite pledge to support the Governement» stod det i den skrift
liga valkartellen}. Och så började valrörelsen, under vilken Lloyd
George som bekant mest ordade om det straff, som skulle utkrävas
av kejsar Wilhelm ocli tyska folket, samt indirekt stämplade
oppositionen över lag såsom fiendens vänner och försvarare av den seger,
som till sist vunnits dem till trots. »Straffa kaisern! Låt Tyskland
betala!» — det var med detta »cry», som segern vanns. Förgäves
anslöt sig Asquith helt och fullt till detta program, blygt påminnande
om att »vinnandet av kriget var intet monopol», förgäves sökte
liberalerna beskylla regeringen för det i England urbota brottet att vara
värnpliktsvän, förgäves mödade de sig att pusta upp
kommissionshatets låga genom hetsiga deklamationer mot »Dora» (D. O. R. A. =
Defence of the Realm Act, rättsgrunden till alla
krigslidsrestrik-tioner). Koalitionen hade fått vad Taper och Tadpole i Disraelis
Coningsby kallade »the better cry», och koalitionen segrade utan
att Lloyd George om sitt positiva »återbyggnadsprogram» behövde
upplysa stort mera än att han ämnade »göra Britannien till ett
lämpligt land för hjältar att bo i» och där åstadkomma »sådana
levnadsförhållanden, som åt alla trygga överflöd och tillfälle att komma fråm
(secure plenty and opportunity to all)». Det kan gent emot tal om
svensk efterblivenhet i förhållande till »de stora kulturländerna» med
en viss stolthet konstateras, att här i Sverige det för en statsminister
vore otänkbart att gå till val med ett till d}rlika demagogiska talesätt
inskränkt positivt regeringsprogram. Den engelska Valmanskårens
flertal lät sig emellertid nöja därmed, i all synnerhet sedan dessa
slagord under valkampanjen supplerats med löften orn att »röka
ut alla tyskar ur England» och dylikt i samma stil. Ett typiskt
khakival!
Nu söka liberalerna trösta sig med att deras stora valseger 1906
följde endast 6 år efter khakivalet 1900, och som reellare tröstegrund
än denna historiska analogi anföra de bristen på en enhetlig
uppfattning inom den segrande koalitionen i fråga orn frihandeln, Irland,
värnplikten och andra alltjämt brännande frågor. Sant är nog också,
att en överrumplingsseger lik den nu vunna ej har stora utsikter att
bli varaktig, men hämnaren blir i så fall arbetarpartiet och ej den
i striden till döds sårade gamla Gladstoneska Manchesterliberalismen.
»Fredsförhand- Av gammal vana plägar man tala om
»fredsför-lingarnas» början, handlingarna» i Paris, fastän där ju endast
förekomma förhandlingar mellan segrarna om bytets fördelning, hämndens
utkrävande och det nya stormaktsherraväldets kvasirättsliga
organisation. Hittills åtminstone ha pessimisternas värsta farhågor dag efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
