Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20. 1. 1919 - Östersjöfrågorna och freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
02 DAGENS FRÅGOR
längden åtminstone, skulle inom en sådan sammanslutning kunna hävda
en ledande ställning gent emot den unga och yverborna nationalism,
som allt fortfarande sitter i högsätet i Norge och Finland och som
även synes prägla de frigjorda folken i Östersjöprovinserna. En
härmed sammanhängande svårighet kan även bliva den vanskliga
ställning, vari vi komme att befinna oss gent emot de förtryckaretendenser
de icke-germanska folkmajoriteterna i de nya Östersjöstaterna visat
och allt fortfarande komma att visa mot de folkminoriteter som
tillhöra svensk stam eller äro oss kulturellt närstående.
Huvudproblemet är emellertid av mera storpolitisk art. Genom
att låta enrollera oss i en dylik småstatssammanslutning med de
förpliktelser, politiska, rättsliga och moraliska, detta månde medföra,
kunna vi lätt komma i ett svårlöst motsatsförhållande till en
pånyttfödd tysk resp. rysk stormakt. I närvarande stund kunna vi
säkerligen i här ifrågavarande avseende inrätta oss som vi själva vilja
utan hänsyn till dessa i stoftet liggande Östersjömakter, allenast vi
ej rubba ententens cirklar. Men att i Tyskland och Ryssland för en
lång eller för all framtid tänka sig politiska vacua strider mot all på
erfarenhet grundad sannolikhet. Vid dessa makters förnyade
framträdande skulle vi blott alltför lätt kunna befinna oss antingen såsom
ententens eller Englands vapendragare mot dem eller ock riskera att
i större eller mindre grad komma att spela bondens hedervärda men
otacksamma roll att offras upp vid danandet av nya
stormaktskombinationer.
Härvidlag är emellertid att märka, att saken för oss ställer sig olika
när det gäller Finland än när det gäller länderna söder om Finska
viken. För det första kan ett intimare samgående med Finland endast
medföra komplikationer med en av de eventuellt återuppståndna
stormakterna, och dessa möjligen inträffade komplikationer äro av den
art, att Sverige icke i längden undgår dem genom att ställa sig
utanför. I den mån de uppkomma, bero de nämligen på att en rysk
expansion kommer här naturnödvändigt i konflikt med svenska
livsintressen. Ett motsatsförhållande kan under sådana omständigheter
icke undvikas, vilka åtgärder vi än tidigare vidtagit. Finlands
självständighet är från vår synpunkt en av världskrigets få välsignelserika
verkningar, och vi böra redan av hänsyn till egen trygghet göra vad
i vår förmåga står för dess stärkande och bestånd.
Vad slutligen angår frågan om Östersjöinloppen, synes saken ställa
sig så: lika litet som vi under ett tidigare skede haft anledning att
lyssna till ryska eller tyska antydningar om oss påvilande förpliktelser
att medverka till Sundens stängning, lika litet ha vi nu anledning att
åtaga oss en eventuellt ifrågasatt skyldighet att hålla dem öppna.
Vill den nu började Pariskongressen för Östersjöinloppens
vidkommande knäsätta grundsatsen om öppethållande av förbindelseleder
mellan två fria hav, gott och väl; men vi böra i sådant avseende
icke påtaga oss eller låta pålägga oss några som helst speciella
förpliktelser att prestera garantier härför. Vilken komplicering av det
militära och politiska läget i Östersjön, Englands förvärv av flottbaser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
