Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20. 1. 1919 - Östersjöfrågorna och freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 61
dock vissa slutsatser kunna dragas. Man torde sålunda utan större
risk att bliva motsagd kunna påstå, att England med tillfredsställelse
skulle hälsa något slags sammanslutning i fastare eller lösare form
mellan Nord-Europas småstater, särskilt de vid Östersjön belägna,
alltså utom de tre skandinaviska länderna Finland, samt de vardande
estniska, lettiska och litauiska statsbildningarna i Rysslands gamla
baltiska provinser. Antydningar ha heller icke saknats, att i denna
nordeuropeiska konfederation en ledande ställning skulle tillkomma
Sverige såsom den mest betydande av dessa stater. Höljd i dunkel
är däremot frågan, vilken mäklarelön som skulle tillkomma England
för dess verksamhet som »honest broker» vid det nya
Östersjökon-sortiets tillkomst. Vissa tidigare synliga, från brittisk sida städse
energiskt dementerade rykten, att England skulle eftersträva en maritim
stödjepunkt vid eller i de baltiska provinserna, giva möjligen någon
ledning. Den engelska pressen har visserligen på denna punkt
iakttagit en ogenomtränglig tystnad, som gör all heder åt dess politiska
uppfostran, men de franska kollegerna med sitt hetare temperament
ha ej kunnat tillbakahålla vissa anspelningar, som åtminstone till en
viss grad synas bestyrka sanningskärnan i ovannämnda rykten. Nära
till hands ligger ock att förmoda, att England särskilt efter krigets
erfarenheter skulle vilja för framtiden tillförsäkra sin flotta fritt
tillträde till Östersjön och därför ej ogärna skulle vilja lämna Sverige
och Danmark det icke alldeles ovådliga förtroendeuppdraget att vakta
Östersjöinloppen med skyldighet att tillse, att dessa i händelse av
krig ej spärras. Ovanstående grundar sig på visserligen mer eller
mindre osäkra slutsatser ur pressuttalanden, sedda i ljuset av krigets
lärdomar, samt ur tidigare framställda yrkanden. Det låter sig
emellertid knappast betvivla, att förverkligandet av ovan skisserade
program från engelsk synpunkt skulle té sig såsom nära nog idealiskt:
engelska flottan skulle därmed tillförsäkras ohindrat tillträde till
Östersjön och obegränsad möjlighet att där operera, och tillika skulle
England såsom den nordeuropeiska statskonfederationens fadder och
beskyddare ha obegränsade tillfällen att till sin fördel begagna
ofrånkomliga och säkerligen både täta och långvariga motsättningar mellan
dess olika medlemmar.
Det är uppenbart, att detta program i mycket till det yttre synes
sammanfalla med den uppfattning om vår uppgift i österled och vår
ledareställning i Norden, vilken utgör nedärvd svensk politik och varåt
uttryck givits vid åtskilliga tillfällen i denna tidskrift bl. a. för jämnt
ett år sedan i uppsatsen Sverige och de nya sj älvständiga
staterna (årg. VIII, sid. 57 ff.). Desto nödvändigare är det att på det
noggrannaste skärskåda, huruvida eller i vad mån Danaernas skänker
äro ägnade att föra oss till detta mål. Därvid få ej förbises
svårigheterna att i verklighet omsätta talet om en svensk hegemoniställning
inom den av ententen påtänkta statssammanslutningen. Redan vårt
folks läggning, sådan vår historia utformat den och sådan den
säkerligen ytterligare kommer att utbildas under den demokratiska
utveckling vi nu synas gå till mötes, försvagar möjligheten för att vi, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
