Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Karolinsk jubileumslitteratur. Av Herman Brulin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 LITTERATUR
stisk-topografisk karaktär. Från Karolinska Förbundet har en
framställning gjorts hos K. M:t om anordnande av en dylik, men den har,
förmodligen av ekonomiska hänsyn, avböjts. Det vore önskvärt, att —
såsom skett såväl med avseende på de nuvarande arkivforskningarna i
Konstantinopel som med tryckningen av den biografiska förteckningen
över Karl XII:s officerare — enskild frikostighet möjliggjorde det
intressanta företaget.
Det Bringska samlinjgsverket avser icke afc tillfredsställa det rent
biografiska intresset. Åt de vanliga bidragen till hjältekonungens
karaktäristik, personliga anekdoter och vittnesbörd om det intryck han
gjorde på samtida, lämnas där, tydligen med avsikt, knappast något
utrymme. Lovvärda försök att, med tillgodogörande av den
moderna forskningens resultat, giva den stora allmänheten en
helhetsbild av Karl Xll:s person och öden utgöra i stället Grimbergs
och Aldéns skrifter. Särskilt den förra, skriven med förf:s vanliga
kläm, konkretion och goda urval av samtida citat, skulle kunna
duga till den folkbok om Karl XII som behöves, om blott dess
pris avsevärt kunde nedbringas.
Voltaires rykte som Karl XII:s historieskrivare är alltför fast rotat,
för. att översättningarna av hans arbete särskilt skulle behöva
påpekas. Hur hans Karl XII behärskar utlandets föreställningar om
konungen, framlyser inte illa ur anekdoten om hur den svenske
östfrontresanden som började resonera med Hindenburg om Karl XII:s
fälttåg fick till svar: »Jå jå, Charles-douze, alle Achtung fur ihn!»
Med mera begränsad räckvidd, men ännu direktare än Voltaire
återger ju de la Motraye, som 1711 och 1713 vistades i Bender och 1715
—20 i Sverige, intrycken av Karl XII, sådan han tedde sig för sin
samtid —. utom det att hans skildringar från det dåtida Sverige, icke
minst Lappland, såsom resebeskrivning i och för sig äger sitt stora
intresse, som väl motiverar dess överflyttande till vårt språk. I
de båda arbetena återfinner man i ursprungets friska form en god
del av det anekdotmaterial, med vilket Karl XH-tecknarne av ålder
haft att röra sig. — I detta sammanhang må för övrigt framhållas,
att ett ingalunda föraktligt bidrag till hugfästande av Karl XII:s
minne vore en sammanställning och källkritisk undersökning just av
äldre och nyfunna smådrag eller anekdoter om hans person och
samtida bidrag till hans karaktäristik. En dylik undersökning skulle
utan tvivel både vidga och rensa ett stoff, som aldrig kan umbäras,
och just i den mån graden av dess sannolikhet kan fastställas får
ökat värde.
Det är nu omkring två årtionden sedan Hjärne i kalendern
»Vintergatan» framkastade sin djärva tanke på en svensk vetenskaplig
organisation, ett slags »akademisk kommission», för karolinsk
forskning. I sin fulla utsträckning väntar den alltjämt på sitt
förverkligande. Den litteratur som tvåhundraårsminnet kallat till liv tyder
dock på, att hans sådd ej blivit utan frukt. Den vittnar om en
forskningens arbetsglädje, som lovar gott även i fråga om de just genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
