Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Den tyska revolutionens första skede. Av Wilhelm Jansson - Destruktiva tendenser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN TYSKA REVOLUTIONENS FÖRSTA SKEDE 23
sak endast där arbetarna äro dåligt organiserade och nu med
tillhjälp av sina råd tro sig kunna genom strejker vinna icke
blott högre löner ulan hela socialismen.
Ännu farligare äro de separationstendenser revolutionen fört
fram inom tyska statsförfattningens ram. Anarkien i Berlin har
allt mera framkallat en rörelse i landet, som får sitt uttryck i
fältropet: »Los von Berthil» l klerikalismens bygder, sydvästra
och östra Tyskland (Schlesien), har separatismen även skjutits
fram av kyrkliga skäl; katolicismen fruktar antikyrkliga
tendenser från Berlins sida och vill i självständiga stater, Rhenland—
Westfalen och Schlesien, rädda sitt inflytande. Därtill sälla sig
i Schlesien de faror som Polens strävan efter tyskt område
medför och som man tror sig kunna avvärja genom att
frigöra sig från Berlin. I södra Tyskland, där kärleken till
Preussen alltid varit av starkt platonisk art, önskar man utan tvivel
allmänt en minskning av Preussens inflytande inom
rikspolitiken. Men även i nordvästra Tyskland, med Hamburg som
medelpunkt, ha dylika tendenser framträtt. Att hannoveranerna
aldrig känt sig som goda preussare är allmänt bekant.
Revolutionen har i fråga om det första här nämnda
problemet försökt en konsolidering genom att före jul sammankalla
arbetar- och soldatrådskongr’essen, som fastställde riksregeringens
centrala myndighet intill nationalförsamlingens sammanträdande
och insatte ett centralråd på 21 personer från rikets olika delar,
vilket fungerar som kontrollerande organ och även tillsätter
regeringen.
Separationsfaran kan först mötas på nationalförsamlingen.
Denna skall lösa förfatlningsfrågan, och det är antagligt, att den
även kommer att uppdraga de enskilda förbundsstaternas
gränser. Säkert är, att tanken på en tysk enhetsstat, som ligger
särskilt nära för det nuvarande regeringspartiet och som dess
ledande män under revolutionens första dagar antagligen voro
tämligen eniga om, redan nu kan skrinläggas.
Jag har härmed sökt att så kortfattat som möjligt giva en
bild av revolutionens utveckling och av läget vid årsslutet 1918.
Ödet gav mig ingen profetisk begåvning, och den läsare som
till äventyrs av mig väntat höra något om vad den närmaste
tiden bär i sitt sköte blir tyvärr bedragen. Men en
sammanfattning av vad som hänt kan ju även ha sitt intresse.
Berlin den l januari 1919.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
