Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Den tyska revolutionens första skede. Av Wilhelm Jansson - Revolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN TYSKA REVOLUTIONENS FÖRSTA SKEDE 21
äro Ebert och Scheidemann gamla fackföreningsmän, Gustav
Bauer är det tyska landssekretariatets vice ordförande, Robert
Schmidt föreståndare för samma institutions socialpolitiska
avdelning, d:r August Muller, f. d. trädgårdsmästare och på den tiden
ledare av dessas fackliga organisation, är en av den
kooperativa rörelsens förgrundsfigurer. I det på den stora
arbetarråds-kongressen bildade centralrådet sitter såsom president Robert
Leinert, en gammal fackföreningsman och nu överborgmästare
i Hannover. Partiet står oryggligt fast vid sin gamla
demokratiska ståndpunkt och har tvingat de oberoende socialisterna i
regeringen att gå med på nationalförsamlingen, som skall väljas
den 19 januari. Det skall enligt partiets vilja bli dennas sak
att besluta om den framtida statsförfattningen och om de
åtgärder som för ögonblicket synas vara möjliga för en
socialisering av vissa industrigrenar. Sitt övertagande av
regeringsmakten anser partiet vara provisoriskt, till dess nationalförsamlingen
fått tillfälle att bilda ny regeringsmakt på demokratisk grund.
Den fjärde gruppen är bolsjevismen, som har sin tyngdpunkt i
det oberoende socialistiska partiet och framför allt i det med
detta hittills förbundna Spartakusförbundet. Den kräver
proletariatets diktatur efter ryskt mönster, har finansierat sin
propaganda med hjälp av ryska sovjetregeringen, vill omedelbart
genomföra socialisering av näringslivet och koncentrera
samhällsmakten i arbetar- och soldatrådens händer — i vilka gruppen
likväl endast är en liten minoritet. Denna minoritet är
emellertid icke politiskt homogen, ty såväl Haase som Dittmann
och Kautsky, huvudledarna av det oberoende partiet, företräda
demokratiska synpunkter gent emot Liebknechls och Rosa
Luxemburgs bolsjevikiska uppfattning. Sitt centrum har denna
grupp i Berlin och Leipzig, medan bolsjevikiska agitationshärdar
även finnas i Westfalen samt i övre Schlesien, varest de med
terroristiska medel framtvingat en hel del för hela samhället
vådliga strejker.
Det katolska centrumpartiet kan icke inrangeras bland någon
av dessa grupper, men framträder ej heller som en grupp med
självständiga mål inom revolutionen. Såsom en klerikal
sammanslutning av folk från alla samhällskretsar bildar det även
inom revolutionen ett mellanparti, redo att gå än med det ena,
än med det andra, allt efter som det tror sig kunna främja
sina syften. I fråga om sina arbetarelement är det en bestämd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
