Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 13. 10. 1917 - Staten och storfinansen - Vår järnhandterings nyaste utvecklingstendenser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444
DAGENS FRÅGOR
uppnå en förbättring, kunde det ske på ett mycket enkelt sätt,
nämligen genom att afstå från befogenheter, som den saknar
förutsättningar att utöfva.
Detta är i och för sig en jämförelsevis klar sak, hvarom så godt
som alla utom yrkespolitikerna torde vara ense, liksom ju också
vårt svenska system är unikt i hela världen. Mycket allvarligare
och mer djupgående är emellertid det problem som består i att öfver
hufvud taget hindra storfinansen från inflytande på det politiska
lifvet och särskildt på landets regering. Så snart stora affärsmän få
tillfälle att påverka statsarbetet, kunna de därigenom, alldeles
från-sedt politisk korruption o. s. v., ej blott förvärfva sig och andra en
ekonomiskt öfvermäktig ställning utan också leda statsverksamheten in
på vägar, som icke alls befordra samhällets varaktiga ekonomiska
intresse. Lika förmånligt som det privatekonomiska vinstintresset
oftast är, när det drifver samhällsvagnens motor, lika fördärfligt blir
det vanligen, då det flyttas upp till vagnförarens plats. Med det
oerhörda inflytande staten numera har tagit sig på det ekonomiska
området blir detta en fara af första ordningen; och Ghestertons
framtidsbild, att samhällets socialisering blott ökar inflytandet från
dem man velat hålla tillbaka, får en hittills oanad aktualitet. Just
då blir en öfver de privatekonomiskt ledande kretsarna lyft
statsmakt viktigare än någonsin — och samtidigt svårare att åstadkomma.
Det är ej möjligt att på dessa rader utveckla detta vitala
problem. Kunde det nya demokratiska genombrott, som f. n. utlofvas,
lyfta statsledningen till oberoende af privatintressena, skulle det göra
sig förtjänt af den största tacksamhet. Men tyvärr pekar intet i
denna riktning; den alliance toute morale mellan storfinansen och
socialdemokratiens ledning, som utmärkt de senaste två krigsåren,
förefaller endast alltför symptomatisk. Den rätta lösningen kan knappast
bestå i annat än en verkligt stark och respekterad statsmakt,
oberoende och auktoritet åt statens organ, en från partipolitisk
besmit-telse skyddad statsförvaltning med grundmurad själfständighet och
så god ekonomisk rygg, att ledamotskap i bolagsstyrelserna ej erbjuda
någon oemotståndlig lockelse.
Kanske låter detta utopiskt, och kanske är det så. Men är denna
väg oframkomlig, så lärer icke statens tilltagande verksamhet minska
storkapitalets inflytande utan tvärtom. Och utsikterna för
genomgripande praktiska resultat af den nya kommitténs verksamhet
förefalla då ej egentligen lysande.
Vår järnhandterings
nyaste
utvecklingstendenser.
Få delar af nutidens näringslif erbjuda större
lockelser för vare sig praktikern eller teoretikern
än den svenska järnhandteringen. Närmare
förbunden med den materiella kulturens äldsta historia än fallet är med
någon annan svensk industri och äfven än fallet är med järnhandteringen
i något annat land, visar den dagligen sin lifskraft genom nya
lifsyttringar af såväl teknisk som ekonomisk natur; och de farhågor, som
nu under tvåhundra år ständigt på nytt framkommit om dess omedel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
