Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Skandinavisk handelspolitik. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med hjälp af det alltid otillräckliga och i detta fall därjämte till stor
del missvisande statistiska materialet. Resultatet är, att en ökad
arbetsfördelning utan tvifvel vore möjlig och lämplig på vissa
punkter, framför allt beträffande textilvarorna — där mellanrikslagens
upphäfvande ledde till en särskildt utpräglad tendens i motsatt
riktning — men äfven i svagare grad beträffande hästar och nötkreatur,
trävaror, trämassa, papper, glas, porslin, läder, skodon, möjligen
maskiner, konserver, utsäde och vissa andra saker. Men det
allmänna intrycket kvarstår, att det ej närmast är tullarna, som
begränsa den interskandinaviska handelsomsättningen utan i stället
de djupare liggande faktorer som det just varit afsikten att
belysa i det föregående.
Häri ligger ingalunda ett afvisande af tanken på tullpolitiskt
samförstånd mellan de skandinaviska länderna. Saken är ännu
alldeles för outredd att man skulle ens tillnärmelsevis kunna
öfverblicka möjligheterna; men redan hvad som kan utläsas ur
den torftiga statistiken gör det tydligt, att viktiga moment ingå
häri, äfven om inga bland dem förefalla att stå i första ledet.
Hvad som härmed skall vara sagdt är alltså endast, att vi icke
ha att vänta mera genomgripande ändring af något bland de
tre ländernas näringslif härigenom.
Detta gör det emellertid så mycket viktigare att understryka
förutsättningarna för arbetet på ett tullpolitiskt samgående.
Verkan af dylika uppgörelser beror nämligen i mindre vanlig grad
på den anda, hvari man går till dem. Ingenting framgår
tydligare af de senaste mansåldrarnas handelspolitiska historia än
just detta. Bedrifna i frihandelsvänligt syfte leda
traktatförhandlingar till sänkning af tullbarriärerna mellan länderna, såsom
framgick i enastående grad af Napoleon III:s traktatsystem från
1860 framåt och (i långt mindre grad) af det Capriviska
traktatsystemet från 1891. Men lika påtagligt är, att det nu rådande, på
Tysklands tulltariff af år 1902 uppbyggda traktatsystemet
tvärtom är en af de starkaste häfstängerna till tullhöjningar länderna
emellan, till en ständig ökning af den ekonomiska isoleringen
och afspärrningen.
Hvar och en vet hur detta går till. Man höjer sina egna
tullar för att få ett »bytesmedel», hvarigenom nedsättningar skola
kunna vinnas hos motspelaren; och då detta är en lek som alla,
stora och små, kunna vara med i, slutar det hela med, att de
alla bli sittande med sina höjda tullar, som endast delvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
