Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 23. 2. 1917 - Krigets inträde i det afgörande skedet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 DAGENS FRÅGOR
dens försorg vunna eller bekräftade öfvertygelse bör läggas den dag
för dag allt obarmhärtigare hungerblockaden, vetskapen om att
ammunitions- och vapentillverkningen på fiendesidan alltjämt gick i
crescendo samt den stimulerande verkan framgångarna i Rumänien
utöfvat. Man torde då få fram den folkstämning, som särskildt i
Tyskland — försatt med en dryg portion engelskhat och kanske
öfverdrifna föreställningar om engelsmännens känslighet för rubbningar i
lifsmedelstillförseln — i detta nu uppbär krigsledningens beslut om
det skärpta undervattensbåtskriget.
Den tysk-österrikiska »sjöafspärrningsproklamationen» gör ej
anspråk på att etablera en folkrättsligt regelrätt blockad. Den ansluter
sig till från rättslig synpunkt så tvifvelaktiga förebilder som
engelsmännens tidigare Nordsjöspärrningar, den allmänna från november
1914 och den till Helgolandsbukten med grannskap inskränkta
speciella af januari 1917. Dessa folkrättsstridiga åtgärder behandlas
som |ett slags »nyskapelser» på sjökrigsrättens område, berättigande
motståndaren att gå vidare på den väg de anvisat. Båda sägas hota
den fredliga sjöfarten med »onämnda faror», i de båda engelska
fallen förnämligast minor, i det tyska dels minor och dels u-båtsanfall
utan speciell varning och utan folkrättsstadgad grad af omsorg om de
ombordvarandes räddning. Bortfallandet af varning före anfallet
motiveras med de stora faror en varningsprocedur medför, sedan
brittiska amiralitetet låtit armera allt flera handelsfartyg och anvisat
dem att bruka sina kanoner, så snart de få se första skymt af en
tysk ubåt. Så motiveras det ena folkrättsbrottet med ett annat och
tidigare från motsidan. Den repressalietanke, som uppbär dessa
betänkliga, på bägge hållen under kriget ideligen praktiserade
slutledningar, har på sin höjd ett begränsadt berättigande i de krigförandes
eget förhållande till hvarandra inbördes, men i praktiken utsträckes
den under handelskriget utan minsta fog till de neutrala, hvilkas
sjöfart, t. o. m. vid färd mellan neutrala hamnar, som bekant i växande
grad försvåras och hämmas genom denna de krigförandes täflan i
uppfinningsrikedom rörande rättsligt otillåtna krigföringsmetoder. Å
ömse håll pläga de mer eller mindre salfvelsefull motiveras genom
hvarjehanda äfventyrliga ursäkter eller själfrättfärdiga
befogenhetsanspråk, men den verkliga motiveringen är nog för bägge parterna
den som Bethmann-Hollweg vid genommarschen genom Belgien med
en ärlighet, som chockerade först Tysklands fiender och sedermera
många af rikskanslerns egna landsmän, angaf i sentensen »nöden har
ingen lag».
Den sannolikaste militära motiveringen till det tysk-österrikiska
u-båtskrigets skärpning är väl den, som med åberopande af
Hindenburgs auktoritet framkommit i ett officiöst tyskt uttalande af ungefär
följande innehåll: centralmakternas frontlinjer äro fasta och kunna ej i
stor skala genombrytas; uthungringsblockaden vållar visserligen mycken
nöd, men förmår dock ej bryta de blockerades militära motståndskraft;
de allierade ha å sin sida genom sitt visserligen ej absoluta
sjöherravälde medel att för oberäknelig tid framåt förse sina linjer med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
