Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 11. 1. 1917 - Frankrike och Tyskland — före kriget - Botha och imperialismen i Sydafrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
staden Tanger förklarades vara en internationell och obefästad hamn,
hvarjämte hela kuststräckan, för att utestänga Frankrike från hvarje
möjlighet att genera Gibraltar, fortfarande för framtiden förbehölls
Spanien. Så löd en hemlig klausul, medan, för att tala med Armstrong
»den franska publiken invaggades i föreställningen, att om blott de hinder,
Tyskland lade i vägen, kunde undanröjas, skulle hela Marocko ligga öppet för
Frankrike, då däremot de hemliga traktatsparagraferna tilldelat hela
nordkusten åt Spanien, medan Frankrike, för att tala med deputeraden Dubois
i kammaren den 18 dec. 1911, erhållit ett Marocko, beröfvadt alla
Medelhafshamnar, men med en charmant utsikt öfver Sahara.»
Bland alla andra frågor utom den om Delcassés utmanande politik
och om Marocko, som Pinon behandlar, må nämnas »det beryktade
fördrag, som England slöt 1894 med Kongostaten i direkt strid mot
bestående traktater» och hvarigenom England vann stora territorier
i Afrika. Hanotaux, då nyss blifven utrikesminister, protesterade
emot fördraget i fråga som »nul et sans portée», men rönte ingen
framgång, främst därför att Tyskland nekade att samverka mot
England. Och därmed är den, som nu omläser Pinon, inne på ett
intressant område, nämligen hans upprepade framställningar af de
otvetydiga tecknen på tysk sträfvan efter samförstånd med Frankrike
och ohåga att utnyttja engelskt trångmål. Kejsarens fredsvänlighet
betygas gång på gång. »Man förstår ej sammanhanget i kejsarens
personliga politik, om man ej tar med i räkningen hans städse innerst
hysta önskan att komma öfverens med England.» Kejsarens önskan
därvidlag skildras som ledande till motsättningar mellan tyska
envoyén Tattenbachs starka ställning i Marocko och den tyske
politiken i dess helhet. Pinon är äfven skarpt kritisk gentemot hela
Delcassés politik, inledd genom att lämna ett uppslagsrikt tyskt
närmande utan ens det formella svar, som höfligheten kräfde.
Det franska parlamentets olyckliga inflytande på hela frågans
utveckling till allt farligare spänning är ett ämne, som författaren gång
på gång har anledning att återkomma till. Snart sagdt sida för sida
möter läsaren påminnelser om huru nödvändigt det är att under
stridslarmet och de ständigt mer upphetsade ömsesidiga
beskyllningarna gå tillbaka till vittnesbörden från tiden före katastrofen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
