Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Polens framtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
områdena på andva sidan gränsen, och vi vilja återupprätta ett fritt
Polen inom den etnografiska gränsen och i oupplöslig förening med
Ryssland».
Kongress-Polen som själfständig monarki i anslutning till
centralmakterna är alltså den ena sidans gemensamma bud, alla de polska
länderna förenade i autonomi under tsarens spira är motsidans,
sannolikt afgifvet först efter fruktlösa västmaktförsök att vinna enighet
om ett högre. Själfva hålla polackerna hårdt på den polska staten,
men tänka sig, förklarligt nog, denna stat utsträckt utöfver
Kongress-Polens gränser antingen redan vid fredsslutet eller vid lämpligt
tillfälle längre fram i tiden. Autonomi under Ryssland som den polska
frågans definitiva lösning torde ej ens bland de mest ententevänliga
polacker ha många anhängare. Finland är ju ett exempel, som ej
precis lockar ad imitandum, och äfven den ryska liberalismen är så
bemängd med moskovitisk nationalism, att Rysslands
gränsmarksnationer knappast fästa några stora förhoppningar ens vid ett rätt
grundligt inrikespolitiskt ryskt systemskifte.
Manifestet af den 5 november 1916 var, hvad Tyskland angår, ett
väsentligen af militära skäl förestafvadt oåterkalleligt afsteg från den
traditionella preussiska politiken i förhållande till Ryssland, sådan den
framför allt praktiserats af Bismarck. Hans Delbrück påpekar
emellertid, att Bismarck 1887 i samtal med Crispi med en viss sympati
uttalat sig orn »ett själfständigt Polen under en österrikisk ärkehertig»
såsom bildande »en vall mot Ryssland». Tankegången är i dessa
ord ungefär densamma som i Norddeutsche Allgemeine Zeitungs
officiella kommentar till manifestet, blott att Tyskland nu förbehåller
sig aktivare andel i det nya Polens ekonomiska, politiska och
framför allt militära organisering än någon kunde tänka sig på 1880-talet.
Det är krigshändelserna och framför allt den långa ockupationstidens
erfarenheter, som här öfvat afgörande inverkan. De militära skälens
förhärskande ställning framför alla hänsyn af mera ideell natur vid
centralmaktsprogrammets tillkomst har från officiell tysk sida med
tilltalande uppriktighet medgifvits. Lyriken har man mestadels
öfverlåtit åt polackerna själfva och deras vänner bland de neutrala att
prestera. Den polska hufvudinsatsen i arbetet på det nya kungarikets
tillkomst är äfven den af militär art — legionerna, om hvilka
högsta polska nationalkommitténs ordförande, Leo v. Bilinski, med
rätta yttrat, att de »under hela kriget voro den enda utåt synbara
symbolen för den längtan efter den polska staten, som var rotad i
alla polska hjärtan». Bland det nya Polens riksfäder intager därför
också Jozef Pilsudski, socialistredaktören, som blef brigadgeneral, en
framträdande plats.
Ett nytt sakernas tillstånd har, som sagdt genom manifestet
inträdt i den tyska utrikespolitiken. Hindenburg och Ludendorff ha
segrat öfver dem, som för den hätska kampen mot England nästan
förgätit den motsats mellan hotad germanskt västerländsk kultur och
anstormande österländskt barbari, hvilken under världskrigets första
veckor spelade en så framträdande roll i officiella uttalanden och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
