Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Polens framtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 595
ryske öfverbefälhafvaren storfurst Nikolaj Nikolajevitj, afgaf i sin
beaktade proklamation till polackerna i augusti 1914 om
uppfyllelsen af »fädernas och förfädrens dröm». Det ryska löftet var i hög
grad tänjbart och hade aldrig i fullt bindande form erhållit tsarens
sanktion. Nu kom centralmakternas åtgärd att, om än till en början
blott preliminärt och provisoriskt, konstituera en åtminstone formellt
oberoende polsk stat, afsedd att i samband med fredsslutet intaga
sin ställning i det europeiska statssamhället som en själfständig
stat med ärftlig monarki och konstitutionell författning», ett nytt
konungarike, om hvilket förklarades, att det »i anslutningen till de
båda förbundna makterna skall finna den säkerhet det behöfver för
den fria utvecklingen af sina krafter». De officiella kommentarerna
från Berlin och Wien till manifestet fastslogo, att planen ej innefattade
någon införlifning af Preussens eller Österrikes polska gränsmarker
med det nya konungariket, och en i Vilna utsänd officiös kommuniké
lugnade litauernas farhågor för att se sitt land införlifvad! i den nya
polska staten, något som från deras synpunkt sedt skulle ha betydt
öfvergång från kanske tidtals brutalare, men också nyckfullare och
ojämnare ryskt till mera obevekligt och metodiskt polskt förtryck.
Som den nya statens framtida gränser antyddes sålunda de före
världskriget för det ryska s. k. Kongress-Polen gällande, med modifikationer
österut beroende på krigslyckan, och kanske äfven i norr, i så fall
af hänsyn till litauernas farhågor för nödtvungen andel i den polska
friheten.
Sitt omdöme om manifestet har Theodor Schiemann sammanfattat
i sentensen Novus rerum nascitur ordo, och den gäller, huru än
världskriget militärt kommer att utfalla, ty centralmakternas anbud till
polackerna måste ovillkorligen från Rysslands och dess allierades sida
medföra en precisering af tidigare löften och halfva utfästelser. Till
en början tog denna precisering formen af en rysk
regeringskommuniké af den 15 november, i hvilken Rysslands program angafs vara
»skapandet af ett fullständigt Polen, omfattande alla polska
områden, och som efter kriget skall åtnjuta rätten att fritt reglera sitt
lif i nationellt, kulturellt och ekonomiskt hänseende på grundval af
autonomi under de ryske härskarnas spira och med bibehållande af
principen om den statliga enheten». Den autonomi, som här i ett
af allehanda förbehåll nedtyngdt ämbetsmannaspråk bjöds Polen,
förefaller knappast att af kommunikéns författare vara tänkt ens så
omfattande som den Frans Josef ställt i utsikt för Galizien.
Rysslands nya polska politik fick emellertid Englands och Frankrikes
officiella anslutning i ett gemensamt telegram från Asquith och Briand
till ryske konseljpresidenten Sturmer, hvari de bl. a. förklarade, att
»det polska folkets återupprättade förening skall bilda en af de
förnämsta grundvalarna för den kommande europeiska jämvikten».
Italienske konseljpresidenten har äfven afgifvit en dylik förklaring,
och den nye ryska konseljpresidenten Trepow har preciserat sin
återupprepade förklaring i följande, säkerligen på förhand af Rysslands
allierade gillade ordalag: »Vi måste fråntaga fienden de forna polska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
