Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Riktlinjer för svensk språkförbättring. Af Rolf Nordenstreng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKTLINJER FÖR SVENSK SPRÅKFÖRBÄTTRING 491
lämpa lärdomarna från franskans beundransvärdt utvecklade
stillära. De nordiska språkmännen åter kunde fmna lockande
verksamhetsfält i de fornsvenska landskapslagarnas stil — det
kunde också bli till gagn för framtidens lagspråk — och
framför allt i Snorre Sturlusons stil, ett oändligt gifvande, stolt och
tjusande ämne. Vidare behöfva vi noggranna undersökningar
och värdesättningar af det inflytande, som latinet, franskan,
tyskan, danskan och t. o. m. norskan samt inte minst
fornisländskan utöfvat på den svenska syntaxen och stilen.
När det gäller vårt eget modersmåls framtida utveckling, är
likväl intet främmande språk så lärorikt som nyisländskan.
Enhvar, som vill egna sig åt nysvensk lingvistik, borde enligt
min tanke gå igenom en kurs i nyisländska och läsa nyisländsk
litteratur. Det skulle väl knappast bli vare sig svårt eller dyrt att
hvarje år under t. ex. tre månader få upp en yngre isländsk
språkman från Köpenhamn för att meddela undervisning häri. Äro bara
de akademiska myndigheterna eniga därom, går det nog bra.
Uppgifter är det således ingen brist på, och jag tycker de
borde locka. Det är gifvetvis både mera fängslande och mera
hedrande att göra en ny, fullt själfständig insats i vetenskapen
än att tillverka en afhandling af alldeles samma slag som
tjogtals förut skrifna. Det borde, väl tilltala den kända svenska
äfventyrshågen långt mera att bryta sig fram genom oröjd
vildmark än bara att larfva i andras fotspår. Särskildt gäller detta de
unga. Hvem skulle väl röja de nya vägarna, om inte just de?
Månne de äldre vetenskapsmännen rent ut ha tid därtill, mer
än i ringa omfång? En professor har oafvisligen till uppgift
att lägga den stadiga grunden till de yngre forskarnas
utbildning, och däraf följer, att han måste egna största delen af sin
undervisning åt språkhistorien. Det är jag den förste att inse
och medge. Men däraf följer ingalunda, att nysvenskan får
alldeles skjutas åt sidan. En professor i svenska språket bör, i
den mån vårt nuvarande vetande på området räcker — och
det är ändå inte så alldeles obetydligt — meddela undervisning
i nutida svenska. Det har hittills inte varit mycket af den
sorten, det måste jag säga. Jå, mer än så: det har varit så
godt som ingenting. Ty de föreläsningar och seminarieöfningar
i nysvenska, som åtminstone under de senaste sexton åren hållits
i Upsala, ha hållits icke af professorn i svenska, utan af
professorn i nordiska språk. Förvisso hör nysvenskan äfven till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
