Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Riktlinjer för svensk språkförbättring. Af Rolf Nordenstreng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490 ROLF NORDENSTRENG
dän inte bör och inte får vara enbart uppvisande, utan
framför allt skall vara vägledande, en på en gång vetenskaplig och
praktisk handbok i ordbildningskonst. Nya begrepp uppstå
dagligen, vårt ordförråd räcker inte till, det måste riktas till hvad
pris som helst, och ha vi då någon vägledning att gå efter, så
lyckas vi både snabbare och bättre, än om vi skola trefva oss
fram. Trefvandet tar så mycken tid, att den vanliga utväg som
måste tillgripas blir — lån, oftast dumma och klumpiga lån.
Gaveant consules ne quid detrimenti capiat respublica! Jå just
respublica, folkets sak, samhällets. Det är svenska folkets och
Sveriges rikes språk det gäller. Af alla de band, som hålla det
svenska folket samman, är språket det starkaste, och därtill är
det ett af de få ting, som i denna splittringens tid kunna bilda
medelpunkt för nationell samling i ordets vidsträcktaste och
bästa mening. Hvilken politisk färg man än må ha, bör man
kunna enas om att modersmålets skada är landets och folkets
skada, modersmålets utveckling ett riksvårdande ärende och
en hela folkets hjärtesak.
Den ordbildningslära, som under den närmaste tiden skulle
kunna åstadkommas på grund af framlidne professor Fredrik
Tamms särdeles värdefulla skrifter och Noreens nyligen började
föreläsningar i ämnet, skulle bli till ofantligt gagn. Men
uttömma detta ämne skulle den inte kunna. Det krafs nog vidare
arbete på detta område. Och här föreligger en stor uppgift för
våra landsmålsforskare. Med glädje nämner jag, att vi ha att
motse en akademisk afhandling om västgötamålens
ordbildningslära — måtte dess författare få många efterföljare! Vore jag
landsmålsforskare skulle jag ställa spörsmålet: hvilka värden kunna
ur detta folkmål framvinnas åt högsvenskan? Hvad kan man lära
i fråga om ordförråd, ordbildning och ordfogning? Det vore
helt säkert inte litet. Men sök svar därpå i alla våra tallösa
dia-lektafhandlingar! Det blir — inte tystnad, utan ljudlära,
ljudlära, ljudlära, en hejdlös störtflod af ljudlära. Och under det
att ytterligare kraft, tid och intelligens läggas ner på att
framalstra ännu mera ljudlära, får högsvenskan rent ut svälta. Hvad
vi minst behöfva nästan drunkna vi i, hvad vi bäst behöfva
lämnas ogjordt. Nej, nya vägar för landsmålsforskningen!
Orn arbetet på ordförrådets utvidgning är mest trängande, får
den stilistiska forskningen icke fördenskull åsidosättas.
Romanisterna ha här en vacker uppgift: att på modersmålet till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
