Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor - Kriget och den engelska fackföreningspolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322 DAGENS FRÅGOR
ligger bakom de strider inom fackföreningsrörelsen under åren
närmast före kriget, hvilka som sagdt på det allvarligaste hotat mycket,
som ansetts vedertaget och karakteristiskt för engelsk
fackföreningspolitik. Men dessa metoder ha också varit hinderliga för en annan
part, nämligen för samhällets och industriens kraf på full
arbets-effektivitet, och klagomålen öfver den handicap, som de gamla mäktiga
fackförbunden i mer eller mindre öppet monopolistiska syften lagt
på den engelska industrien, ha blifvit allt högljuddare; särskildt kraftigt
läto de höra sig under den inventering af nationens produktiva krafter,
hvilken agitationen för en ny handelspolitik medförde. När det nu i
våras ett år sedan visade sig, att vapenfabrikanterna icke på långa
vägar kunde tillfredsställa de oanade behof af ammunition, som detta
krig medfört, blef effektivitetsfrågan återigen i allra högsta grad akut,
och därmed hade den gamla fackföreningsrörelsen råkat inom
stridslinjen.
Det sedan gammalt mäktiga och tongivande fackförbundet,
Amalga-mated Society of Engineers — motsvarande
Metallindustriarbetareförbundet, mera kändt under sitt gamla namn »Järn och metall», hos
oss — hvilket närmast berördes af ammunitionstillverkningen, hade
nämligen alltid såsom en af kärnpunkterna i sin verksamhet drifvit
den politiken, att arbetarne inom dess industri icke finge specialisera
sig utan måste vara utbildade för att sköta icke enbart en enda
maskih eller arbetsprocess utan för yrket i dess helhet. Förbundet hade
också lyckats genom allehanda mått och steg monopolisera allt
arbete inom ifrågavarande industri för en mycket begränsad klass sådana
allmänt yrkesutbildade arbetare. Dessa ha sålunda i många år användts
för arbete, som i andra länder utföres af icke eller endast delvis
yrkesutbildade arbetare, hvilka sköta automatiskt arbetande maskiner,
under det att den fullt yrkesutbildade endast tillkallas vid
reparationer o. d. af maskinen. Hvilket slöseri med arbetskraft det engelska
systemet innebär är uppenbart, och dessutom tillkom, att fackförbundet
praktiserat metoder, som äfven direkt inskränkt medlemmarnas
arbetsintensitet. Företagarne voro sålunda både bundna i användningen
af arbetskraften, »ledningen och fördelningen af arbetet», och utsatta
för direkt begränsning i arbetsprestationen, särskildt vid ackordsarbete.
I hvad mån det senare förorsakats af olämpliga aflöningsformer, kan
i detta sammanhang lämnas därhän.
När nu landets insats i kriget till stor del kom att bero på
ammunitionstillverkningen, kunde gifvetvis icke detta förhållande längre få
fortfara. Det blef en bjudande nödvändighet att genom en »dilution
of skilled labour», en utspädning af den yrkeslärda arbetskraften, för
att använda rubriken på en intressant artikel rörande denna fråga i
marshäftet för i år af Economic Journal, drifva upp
ammunitionstillverkningen till önskad höjd. Borttagandet af begränsningarna i
arbetsprestationen lyckades arbetsgivarorganisationen utverka i mars 1915
mot allehanda medgifvanden, bl. a. att de gamla reglerna skulle
återinföras efter krigets slut! Det blef emellertid snart ofrånkomligt
att vidtaga alldeles särskilda kraftåtgärder för att säkerställa ammu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
