Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - Guldet och våra grannländer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 171
häfts af Kungl. Maj:t. Det förra är en rent inre svensk angelägenhet
och har därför kunnat ske utan samråd med Danmarks och Norges
regeringar, medan däremot den fria utmyntningsrätten traktatmässigt
fastställts för alla tre länderna genom den skandinaviska
myntkonventionens artikel 13, som säger, att tillfälle skall »beredas hvar och en
att erhålla hufvudmynt utmyntade för inlämnadt guld emot erläggande
för 20-krone-stycket af l/4 procent och för 10-krone-stycket af 1/3
procent af det utmyntade beloppets värde». Denna senare utväg
förekommer så godt som aldrig i normala fall, emedan den bereder
säljaren en betydlig ränteförlust, innan han hinner få ut de guldmynt,
han dessutom så godt som aldrig har behof af; men uppenbarligen
är det meningen att reglera också denna linje, så snart enighet
uppnåtts med Danmark och Norge.
I afseende på lämpligheten af att dessa två skandinaviska länder
ordna saken på samma sätt som vi är det en gifven sak, att
bedömandet helt och hållet tillkommer länderna själfva; men på samma
sätt som den svenska åtgärden allmänt kommenterats hos våra grannar,
må det ej anses som en närgångenhet, om vi å vår sida något belysa
de skäl, som framförts emot deras anslutning till den svenska
åtgärden. Och då torde man utan stor svårighet kunna uppvisa, att
åtskilliga invändningar bero på missförstånd. Så t. ex. är det
förhållandet, att Norge ej för närvarande anser sig ha öfverflöd på guld,
intet skäl emot en anslutning, ty guld kan fortfarande köpas äfven
under denna förutsättning; det är blott skyldigheten att köpa guld till
ett visst pris (2,480 kr. per kg.) som upphäfves, och guldinköp till
gällande kurs, d. v. s. genom pund- och dollarväxlar till de låga
värden dessa för närvarande betinga, kunna fortfarande tänkas. Vidare
är tanken, att ett ytterligare fall i de utländska växelkurserna skulle
betyda en »säker nationell förlust af stor omfattning» i hufvudsak
felaktig. Att en utländsk valuta, t. ex. mark eller pund sterling eller
dollars, står lågt, uttryckt i vårt lands mynt, betyder att vi få varor
från detta land med uppoffring af egna varor till mindre värde än
eljest vore fallet; för att få varor för t. ex. 100 riksmark behöfva vi
nu blott betala (eller skicka ut varor till ett värde af) 65 kronor, mot
omkring 89 kronor då kursen är normal.
Detta är så till vida en stor nationalekonomisk vinst. Den
mot-väges visserligen af de icke indragna, i utlandets valuta betalbara
fordringar på utlandet man redan har; men om guldimportförbudet
blott icke kommer oförberedt, kunna dessa fordringar antingen i
förväg indragas eller, hvilket är betydligt lättare, förvandlas till
fordringar i skandinaviskt mynt (kronor), då deras värde förblir oberördt
af åtgärden.
Utrymmet tillåter icke en ingående diskussion af de djupare
liggande, nationalekonomiska synpunkter som framförts; men man gör
dem knappast någon orätt genom att anse dem otillräckliga såsom
skäl emot saken. Det gäller t. ex. anmärkningen, att man för att hindra
guldimportens prisstegrande verkan icke behöfver hindra denna import
utan kan nöja sig med strängare regler om täckning af de utelöpande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
