Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - Svenska kyrkans kropp och själ - Guldet och våra grannländer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 DAGENS FRÅGOR
eget faktiskt förhandenvarande samfund. Och när han nu på nytt
ger ut samma föredrag, kan han inte underlåta att lägga till en
anekdot från Leipzig 1914: universitetets rektor, en professor i
juridik, sitter vid hans sida på en andlig konsert med nordiska
tonsättningar, läser med stigande förvåning på programmet igenom den till
tyska öfversatta texten till biskop Eklunds Fädernas kyrka och
hviskar till sin granne: »Jag har aldrig hört, att någon diktat verser om
den preussiska landskyrkan». Men i samma föredrag finnas ytterst
allvarliga ord om de maktpåliggande religiösa uppgifter, hvilkas
fyllande allena ger kyrkan existensberättigande. »Vi måste bruka äfven
kyrkan, såsom brukade vi henne icke.» Kyrkomannen får aldrig
förkväfva människan.
Rätt ofta kommer man under dessa ströftåg på olika områden af
kyrkans lif att tänka på, att människan i detta fall också är
konstnär. En uppsats är ägnad åt »kyrkan och musiken», och i
redogörelsen för Uppenbarelsekyrkans utsmyckning ser man, hur
konstnären fått hjälpa teologen att fmna de bästa uttrycken i form och
färg för hans teologis djupaste grundtankar. Själfva arbetet med
denna kyrkas tillkomst, där det i säregen grad gällde att låta idén
besjäla det döda stoffet, har, säger han, synts honom som en
gudstjänstakt. Å andra sidan påpekar häris biograf, huruledes han en
gång jämfört en prästs egentligaste uppgift med en konstnärs: gäller
det inte för båda att ur verklighetens hårda och motspänstiga
material ge form åt det ideal, som gripit deras innersta?
Man slår igen ärkebiskopens bok med en känsla af tacksamhet
för de rika och mångsidiga impulser, som tillförts och tillföras vår
andliga odling genom hans personlighet och tankearbete, hvari
tradition och nutidslif på ett så fruktbringande sätt väfvas i hvarandra.
Det hör till den parlamentariska konvenansen här
i Sverige, att frågor rörande riksdagens egna verk
så litet som möjligt debatteras i kamrarna; och i afseende på frågan om
guldinlösningens upphäfvande har också det öfriga offentliga dryftandet
följt kamrarnas exempel. Skadan häraf skulle sannolikt i detta fall
ha varit obetydlig, om icke diskussionen härigenom kommit att i
hufvudsak öfverflyttas till Danmark och Norge, hvilket ej kunnat
undgå att vålla någon ensidighet. De danska och norska
nationalekonomernas inlägg, kanske särskildt prof. L. V. Bircks i danska
Nationaltidende (15 och 16 febr., aff.), ha visserligen varit af intresse
och värde, men på andra håll har saken snedvridits betydligt. Några
klargörande ord kunna därför vara lämpliga såsom komplettering af
uppsatsen Guldet i teori och praktik i detta häfte, med anledning af
den danska och norska diskussionen under senaste tiden.
Till en början märkes då, att den af riksdagen antagna lagen
innebär två bemyndiganden för Kungl. Maj:t, af hvilka han hittills blott
begagnat den ena. Hvad som hittills skett är endast, att riksbanken
befriats från skyldigheten att köpa omyntadt guld, medan däremot
enskildas rätt att hos myntverket få guld utmyntadt icke ännu upp-
Guldet oeh våra
grannländer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
