Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - Blockadrätten - Parlamentarismen i hårda tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma argument, som anförts för kränkningen af Belgiens neutralitet,
och det skall återupprepas för hvarje tänkbart neutralitetsbrott.
Likväl med den skillnaden, att den sortens öfvergrepp ha sin trånga
geografiska begränsning, medan våldet mot sjörätten bringar all
ordnad samfärdsel öfver hela världen i största fara och osäkerhet. För
oss här i Sverige är det för öfrigt i närvarande stund icke bara
detta, utan här är ytterst vår möjlighet att stå utanför kriget satt
på spel. Ett godtagande af denna pappersblockad, hvars hittills
kungjorda regler lätteligen låta yttermera komplettera sig, skulle, såsom visats
i föregående uppsats, till det yttersta äfventyra de förbindelser åt den
andra stridande sidan, hvilka vi ha rätt och plikt att upprätthålla.
Det är omöjligt att icke inför dessa fakta och deras lätt tänkbara
sviter åter draga sig till minnes de redan anförda satserna ur den
engelska blåboken: huru de krigförandes åtgärder alltid måste väntas
påverkade af regeln hodie tibi, cras mihi; huru de neutrala måste ha
gemensamt intresse af folkrättens bevarande; och huru särskildt
U. S. A. där måste väntas inskrida i främsta rummet. Det var icke
några allmänna humanitära spekulationer som framkallade dessa satser,
utan de prononcerades af en kunglig kommission, som år 1903
tillsatts för det ytterst allvarliga uppdraget »to inquire into the
conditions affecting the importation of food and raw material into the
United Kingdom of Great Britain and Ireland in time of war.» Och
det var icke några quantités négligeables de män, som satte sina namn
under kommissionens utlåtande: där möter först George Prince of
Wales, numera konung Georg V, där följer Lord Balfour of
Burleigh, förutvarande minister för Skottland, och i den långa raden af
kommissionens illustra medlemmar observeras särskildt den berömde
folkrättsläraren T. Erskine Holland. Att dessa statsmän, krigare och
lärde med tanke på de eventuella farorna för England lade den allra
största vikt på Parisdeklarationens strikta efterlefnad var naturligt.
Att de räknade på möjligheterna att få folkrättsbuden efterlefda, var
vackert och syntes ända till hösten 1914 ha varit fullt befogadt. Men
deras kloka maning, att icke för dagen glömma morgondagen, den
synes numera i deras eget land vara fullständigt förgäten. Är det
nu ledsamt nog så, ha vi emellertid all anledning att konstatera, att
denna auktoritativa blåbok på bestämdaste sätt vänder sig mot just
de nu praktiserade metoderna, så vidt dessa tänktes kunna trätfa
England.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
