Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor - Krigsmålen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 DAGENS FRÅGOR
en del mer eller mindre inspirerade antydningar garanteras genom
konfiskering af tyska flottan, förintande af Tysklands vapenindustri
och ett äfven efter freden fortsatt handelskrig. Till sist har gång
efter annan af ledande ententestatsmän bebådats en sträng räfst i
»civilisationens» namn med de för vissa moment i Tysklands
krigföring till lands och sjöss ytterst ansvarige.
Huru mycket af dessa officiellt proklamerade eller antydda
krigsmål numera i praktiken på allvar vidhålles, är naturligtvis omöjligt
att säga. Till dylika minimikraf höra nog åtminstone punkterna om
Belgien, Elsass-Lothringen och Serbien (med undantag för Macedonien),
vidare anspråken på utdelning af land och privilegier på turkiskt
område och en genomgripande humanisering af reglerna för
U-båts-kriget och luftkriget. Öfriga punkter ha på sista tiden mindre starkt
betonats utan att det dock direkt antydts, att de ej längre ansågos som
oeftergifliga. Ett Balkanförbund under de allierades faktiska
hegemoni hör nog också till deras starkast vidhållna krigsmål.
Den senaste auktoritativa sammanfattningen af Tysklands krigsmål
gafs som bekant den 9 december 1915 af rikskansleren Bethmann-Hollweg
vid besvarandet af socialdemokraternas fredsinterpellation. En viktig
punkt i denna förklaring var det högtidliga afsvärjandet af alla planer
på att onödigtvis fortsätta kriget endast för att »eröfra ytterligare det
ena eller det andra». Samma begränsning af krigsmålen
kännetecknade rikskanslerens ord om att fienderna hvarken mot öster eller
mot väster finge disponera öfver »infallsportar», innebärande möjlighet
att i framtiden »starkare än förut» kunna hota Tysklands fredliga
utveckling. Han nämnde i detta sammanhang de ryska
gränsfästningarna och strategiska uppmarschjärnvägarna och Belgiens
användbarhet som fransk-engelsk »uppmarschterräng» mot Tyskland samt
inskärpte nödvändigheten af tryggande, »militärt och politiskt», mot
dessa faror. Direkt uttalade han sig emellertid icke med ett ord för
territoriell utvidgning såsom oundgänglig för dessa krigsmåls vinnande,
hvaremot i de borgerliga partiernas samfällda förklaring ordet
»Ge-bietserweiterungen» intog ett framträdande rum. Rikskanslerens
antydan om att villkoren blefve hårdare, ju längre kriget af fienden
fortsattes, får väl anses innebära, att tyska regeringen, om nya
blods-offer kräfvas och vapenlyckan står sig, i detta afseende ämnar
definitivt öfvergå på de borgerliga riksdagspartiernas linje, enligt hvilken
territoriell utvidgning är nödvändig för Tysklands framtida trygghet
och lyckosamma utvecklingsmöjligheter. Sannolikt ingå redan nu
åtminstone en del smärre annexioner af strategisk betydelse i tyska
regeringens minimikraf på en tillfredsställande fred, och närmast går
därvid tanken till Njemenlinjen österut och utvidgning i nordöst uppåt
Östersjöprovinserna, exempelvis till Libau och Riga. I de tyska krafven
innefattas med säkerhet en mycket effektiv militär och politisk
kontroll öfver Belgien samt sannolikt Polens förvandling till en buffert
mot Ryssland med polsk »frihetsträngtan» tillgodosedd på ett eller
annat sätt, i den mån de militära och politiska kontrollkrafven sådant
medgifva. För införlifvande med Preussen af några större stycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
