Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor - Undervattensbåten i världskrigets belysning - Krigsmålen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 DAGENS FRÅGOR
företag hade därför kunnat påräkna ett kraftigt understöd från
västmakternas sida. För Italien skulle det hafva inneburit en ofantlig
fördel att redan under kriget kunna sätta sig i besittning af ett
område, hvars eftertraktande just utgjort en af orsakerna till anfallet på
den forna förbundsbrodern. Utan tvifvel kunna också England,
Frankrike och Italien till Adriatiska hafvet sammanföra en i jämförelse
med den österrikiska flottan fullkomligt öfverväldigande sjöstyrka,
men trots allt detta har operationen icke kommit till stånd.
Anledningen härtill ligger utan tvifvel i den österrikiska flottans
tillvaro och sammansättning. Stödd på sin utmärkta operationsbas i
den vidsträckta Dalmatiska skärgården, har denna flotta kunnat
bibehålla sin fulla rörelsefrihet, och dess starka och snabba
öfvervat-tensfartyg äro därför i stånd att hastigt jaga undan den mycket
utsträckta bevakning, som numera erfordras mot U-båtarna.
Betingelserna för ett framgångsrikt U-båtskrig förefmnas sålunda i Adriatiska
hafvet, och inför detta hot vågar man ej sända dit de dyrbara
fartyg, som erfordras för bekämpande af de österrikiska slagskeppen,
utan har måst afstå från en operation, som kanske hade varit af
afgörande betydelse för hela kriget. Att intet allvarligt anfall riktats
mot den tyska flottans operationsbaser i Nordsjön eller den ryskas i
Finska viken är säkerligen beroende af samma orsak. Den
öfverlägsna fienden hålles tillbaka af hotet från U-båtarna, som tack vare
närvaron af de egna öfvervattensstridskrafterna ha de största utsikter
att göra sig fullt gällande.
Kriget har sålunda otvifvelaktigt visat, att det är genom samverkan
med öfriga stridskrafter, som U-båtarna få sitt fulla värde. Lämnade
att operera på egen hand äro de däremot mera ett tillfälligheternas
vapen, som nog ibland kan lyckas att slå ett kraftigt slag, men som
aldrig kan utöfva något afgörande inflytande på krigshändelsernas
gång i stort. Det är därför oriktigt att ställa för stora fordringar på
det nya vapnet, och vänta att detta ensamt skall kunna uträtta allt
det, som blott kan åstadkommas af alla vapen i förening. Men det
är lika oriktigt att gå till en motsatt ytterlighet och helt utdöma
U-båtarna, hvilka under kriget gjort så värdefulla tjänster att de
måste betraktas som ett synnerligen kraftigt tillskott i stridsmedlen,
i all synnerhet för de små marinerna.
Det serbiska fälttågets slutförande har följts af relativ
stiltje på de flesta krigsskådeplatser, och under denna
beredelsepaus före stundande nya kraftansträngningar ha från de båda
stormaktsgruppernas ledande män förnummits rätt många allmänna
uttalanden om krigsmålen. Än ha de — i samband med afvisande!
af hvarje tanke på »krigströtthet» — inskränkts till högtidliga
försäkringar om att vapnen ej skola nedläggas förrän slutlig seger är
vunnen, än åter ha de allmänna försäkringarna om »guerre å
ou-trance» åtföljts af i regel lika allmänt hållna antydningar om hvad
man tänker sig, att den påräknade segern oundgängligen måste
medföra. Oftast ha emellertid därvid talarne stannat vid upprepningar
Krigsmålen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
