Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor - Territorialvatten och kontrabandstrafik - Befordringsprinciper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det enda som skulle kunna rubba det bindande i denna tankegång
vore, om vi hade någon folkrättslig förpliktelse att tillåta hvem som
helst att fritt hålla till i våra territorialvatten. Sant är, att den
polismyndighet en stat utöfvar i sådana vatten, enligt vanliga
folkrättsliga begrepp har att tolerera genompassage af främmande fartyg,
örlogsmän eller kofferdister, neutrala eller krigförande. Men rätten
till genompassage kan aldrig, utom i sådana fall som komma under
det visserligen något sväfvande begreppet sjönöd, tolkas som någon
rätt att fara längs med den neutrala kusten och under skyddet af
dess territorialvattengräns undgå det öppna hafvets risker af visitation
och uppbringning. Vår rätt att afvisa utländska besökares kustfart
synes därför vara så klar, som man kan begära i folkrättens
nuvarande förvirring.
Det har påståtts, att den ifrågavarande kontrabandstrafiken
bedrifves för dansk räkning; och om danska köpmän finna en dylik
trafik fördelaktig, ha vi icke det minsta att säga därom, så visst som
hvarje neutralt lands undersåtar äro fullt berättigade, juridiskt och
moraliskt, att drifva kontrabandshandel, så länge de icke därigenom
komma i strid med sitt eget lands för dem allena normgifvande
lagar. Ingen tidpunkt vore heller mindre lyckligt vald för onödiga
slitningar med Danmark, som vi gärna vilja stödja i allt hvad som
är förenligt med vårt eget intresse och som kanske äfven kan behöfva
vårt stöd liksom vi dess. Men danskarna såsom ett klokt
handelsfolk måste förstå, att man får intet för intet, och att så länge vi
icke äro tryggade mot att den danska, något oegentligt s. k.
importtrusten kommer att användas som ett medel till vårt kommersiella
underkufvande, böra vi begagna å vår sida den makt naturen och
vår ställning gifvit oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
