- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Femte årgången. 1915 /
571

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Ett steg mot arbetsmarknadens centralisering. Af Otto Järte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ledningen tvekar att igångsätta nya byggnader för en kanske
snart öfvergående konjunktur. Värst ställer det sig i detta
afseende för de grufvor, som nu tagas upp ute i obygderna.

Vidare utföres af centralorganet ett fortgående arbete i syfte
att följa och övervaka arbetsmarknadens förändringar i landets
olika delar samt att uppspana nya arbetstillfällen, hvilket är af
särskild vikt med hänsyn till understödsverksamheten för
arbetslösa, där den offentliga arbetsförmedlingen som bekant är
registrerings-, kontroll- och arbetsanvisningsorgan för de
arbetslösa. Öfverblicken öfver arbetsmarknaden möjliggöres för
centralorganet genom tillgången till Socialstyrelsens regelbundna
statistik öfver arbetstillgång och arbetslöshet, genom de rapporter
öfver större förändringar i detta afseende, som länsstyrelserna
blifvit förständigade att insända, samt genom den dagliga, intima
samverkan med arbetsförmedlingsanstalterna ute i orterna.
Härigenom varsnas icke blott de dagliga rubbningarna och
ojämnheterna på arbetsmarknaden; blicken skärpes äfven för de
faror, som hota vid horisonten. En stor sådan är den värfning
af svensk arbetskraft för utlandet, särskildt Tyskland, som
redan pågår här och hvar i landet, och som medfört en liten
emigrationsrännil af yrkesarbetare. Denna kan efter freden, då
den sociala kapillärkraften från den folkförödda kontinenten
med ohämmad kraft kan göra sig gällande, leda till en sådan
åderlåtning af vår oumbärliga yrkesarbetarekår, att vi förlora
lika mycket folk som eljest genom ett fälttåg. För den unge,
ogifte yrkesskicklige arbetaren i våra dagar gäller nämligen
sentensen: ubi bene, ibi patria. Och att arbetslönerna efter kriget
komma att stiga i de länder, som varit med, helt enkelt därför
att det blir brist på folk, det har Europa en gång upplefvat
efter Digerdöden. Man skall besinna, hvad det innebär, att
Tyskland redan förlorat minst 500,000 man i döda.

Inför den påfrestningen har en väl organiserad
arbetsmarknad med möjlighet att tillvarataga hvarje arbetstillfälle och där
placera den mest lämplige en viktig uppgift att fylla. Det är
därför icke främst af teoretisk glädje öfver närmandet till idealet
af arbetsmarknadens börsmässiga organisation, utan såsom ett
oumbärligt led i en nationell försvarsorganisation, som man med
odelad tillfredsställelse kan hälsa det här skildrade, första
afgörande steget till den svenska arbetsmarknadens centralisering.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:38 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1915/0577.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free