Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - En apologi för Frihetstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390 DAGENS FRÅGOR
snart under partilifvets skolning — att med vackra och till synes
vederhäftiga ord bemantla afsikter och sträfvanden af mindre respektabel
innebörd. Det är bara en politisk abcdarius af Johannes Bengtzéns
kategori, som burdus säger ifrån, att detta konvenerar honom och
hans klass samt följaktligen är det rätta. En arg satiriker med
stadgadt rykte för att »äta människor» kan med Josias Karl Cederhjelm
våga upplysa de kämpande partierna, att de båda egentligen äro
rofgiriga flugor, bara skilda därigenom, att maktägarna redan äro mätta
och belåtna — men då får han ock finna sig att af alla och en
hvar betraktas som enfant terrible, hvars meningar det kan vara
lustigt att höra, fast ingen tillmäter dem någon vikt. Är man mån om
aktning och inflytande för att ej tala om utsikterna till förmånliga
avancement, ordar man med allvarlig uppsyn om »de rätta
grundvalarna för allmännelig frihet», om »högnödige åtgärder för det
publike yäsendets bringande i dess rätte florerande» och mera dylikt.
De invigda, hvilka naturligtvis alla tillhöra samma kategori af
»rättskaffens patrioter», förstå ju utan chiffernyckel, hvad man egentligen
menar.
I detta hänseende har d:r L:s framställning fått en märklig
kommentar genom en för Historisk Tidskrift skrifven, separat distribuerad
uppsats af fil. kand. Erland Hjärne: Ämbetsmannaintressen och
politiska doktriner på 1719 års riksdag. Herr H:s knappt 70
sidor äro kanske väl så fordrande och instruktiva som d:r L:s 700.
Undersökningen är här samlad egentligen på en enda punkt, nämligen
de på riddarhuset år 1719 vidtagna åtgärderna att upphäfva adelns
klassindelning, hvarvid hr H. ovederläggligen uppvisar, att de många,
både korta och långa talens enkla mening rätt och slätt varit
äm-betsmannademokratins frigörande från all besvärlig befallande eller
kontrollerande auktoritet. Voteringsreformen på riddarhuset, hvilken
naturligtvis dokumenterades såsom en enkel konsekvens af alla
riddarhusmedlemmars lika riksdagmannarätt, var till sist själfva
inkörsporten för den byråkratiska parlamentarism, hvilken skulle medföra,
att de underordnade alltid kunde ställa sina chefer till rätta. Med
H:s ord:
Hvad var i själfva verket ett parlament med sådana parlamentarici ? Det
var kollegier, verk och stater i anarki, det var rollerna ombytta, de
underordnade som chefernas principaler.
Från den besvärliga och på just detta fält för hans afsikter nog
så otacksamma uppgiften att kontrollera verkligheten bakom teorierna
har d:r L. frimodigt lösgjort sig. Så till vida är det både för
mycken och för liten ära att sammanställa honom med Pechlin, hvars
cyniska människoförakt aldrig lät dupera sig af de prydliga
doktriner, han själf utprånglade eller vid behof låtsades taga till godo af
andra. Men säkert skulle den beryktade riddarhusgeneralen vara
högbelåten öfver den skildring af tidens förträfflighet, hvari d:r L:s
afhandling utmynnar. Med fö rf: s syften och undersökningsmetod
kunde resultatet icke bli annorlunda. Särskildt äro de yngre Mös-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
