Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Runebergs »Konungen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 379
adjutant hos konungen, som skrifvit efter Wingård, har till och med
förklarat, att han icke känt till denna tilldragelse. Redan dessa
indicier tyda alltså starkt på, att icke verkligheten, men väl Wingårds
fantasi såsom anekdotberättare och kåsör frambragt historien.
Grade har emellertid gått längre in i granskningen. Han har
nämligen företagit sig att undersöka Wingårds öfriga sakuppgifter från
just den tid, då tilldragelsen skulle timat. Det befinnes då, att de
i så stor utsträckning äro falska, att man skall »hafva en ganska god
tur för att lyckas påträffa en fullt riktig uppgift i Wingårds arbete».
Data, lokaler, fakta o. s. v. äro oupphörligt förvridna, ej sällan så
att konungen framställes i skef dager. Icke ens sakförhållanden,
hvilka voro fullt klarlagda i litteraturen, då Wingård nedskref sina
Minnen, äro korrekt återgifna. Han har således ej brytt sig om att
rådfråga ens denna, utan blott sin egen bedröfligt dunkla erinring
och rika fantasi. Hela framställningen i hans arbete är sålunda
af den art, att man alldeles ej kan sätta tro till hvad han berättar,
om det ej från annat, tillförlitligt håll kan styrkas. Han har varit
salongernas treflige kåsör, som än lagt till, än tagit ifrån, blott
anrättningen blef pikant och roande; och när han så på gamla dagar
omsider nedskrifvit sina teckningar, hafva de väl behållit
anekdotkåseriets saft och färg, men blifvit totalt värdelösa i fråga om det
verkligt timade. Bakom episoden har förmodligen legat den likhet
med Karl XII, som man ansett sig finna hos Gustaf IV Adolf, och
den medvetna afsikt, man trott sig kunna påvisa hos den senare
att efterlikna den förre; måhända har han också begagnat en
liknande uniform och intresserat sig för minnen från sin föregångare,
som ju också haft att försvara Stralsund; men anekdotens hela
»clou» — det virriga tilltaget att inför omgifningen paradera i Karl
XII:s skrud och därmed förbinda hoppet om fiendens förjagande —
är utan tvifvel uppdiktad från början till slut.
Undersökningen har emellertid förts ännu ett steg. Wingård hade
placerat sin Karl-XILs scen till Pommern, Runeberg har åter förlagt
den till det finska kriget och fått den så mycket grellare, eftersom
den skulle utspelats såsom det stöd konungen hade att gifva den
finska hären vid en högviktig tidpunkt. Grade har nu undersökt
konungens verkliga uppträdande vid just den nämnda tidpunkten.
Det är ingen svårighet att slå fast, när den enligt poemet skulle
inträffat; det kan af flera skäl blott vara, när Klingspor efter
nederlaget vid Karstula i slutet af augusti åter begaf sig på reträtt norrut.
Just från denna tidpunkt har man emellertid fullt otvetydiga
bevis på konungens verkliga hållning. De ådagalägga något helt
annat än poemet. Råde i ord och handling visade konungen sin
allvarliga föresats, att, såsom det just då uttalades i ett svar till
Klingspor, när denne modfälld begärde att få öfverföra armén till
Sverige, »Finland skall försvaras i det längsta». Hjälptrupper hade
omedelbart förut afsändts, en ny expedition å 4,000 man
organiserades genast — en för dåtidens styrkeförhållanden i Finland
ingalunda obetydlig styrka — en bonderesning förbereddes o. s. v. Sär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
